The Forsmanship Method

12/11/2025

🇸🇪 “Ingen sa någonsin något.”

Det har hänt så många gånger, människor ringer mig för att de har en häst med mycket allvarliga problem.
Den typen av problem där de säger:
“Om du inte kan fixa honom, måste jag ta bort honom.”

Sedan kommer historien. Och den är nästan alltid densamma:
Hästen var bra när de köpte honom…
sedan blev det sämre.

En tränare kom, sedan en annan, och sedan en tredje.

Råden de fått är oftast ett av två:
1️⃣ Använd mer kraft, skarpare bett, hårdare nosgrimmor, starkare hjälper.
2️⃣ Minska fodret, för att “för mycket mat gör dem galna.”

Så jag åker för att se hästen, ibland till och med för att lasta honom, eftersom de som fick betalt för att “fixa” honom inte ens kunde lära honom det.

Och vad hittar jag?
En häst i dåligt fysiskt skick, full av smärta som ingen har sett.

Jag pratar inte om beteendeproblem här, jag pratar om fysiska problem.
Det räcker ofta med en blick för att se hur illa hästen går,
eller hur dåligt han bär sig.

När jag påpekar det är svaret nästan alltid detsamma:
“Ingen sa någonsin något. Tränarna red honom och de såg inget.
Det var inte så här igår, det måste ha hänt i transporten hit.”

Och så börjar dansen, att försöka övertyga ägaren om att det faktiskt finns ett allvarligt problem.

Eftersom de “kända tränarna” inte såg det, måste det plötsligt vara jag som har fel, eller jag som har en dold agenda.

Jag skyller inte på ägarna, de är inte proffs.
De försöker bara förstå allt det här, efter att redan ha spenderat mycket pengar på människor som skulle hjälpa deras häst.

Mitt finger pekar istället på dem som kallar sig
“professionella hästtränare” och tar pengar från människor som desperat behöver riktig hjälp.

Lyckligtvis, i 99% av fallen, när ägarna följer mitt råd och tar hästen till en veterinär eller klinik, kommer sanningen fram.

I de bästa fallen går det att behandla.
I de värsta är skadorna så allvarliga att hästen måste tas bort.

Så jag vädjar till alla hästägare:
Sluta buga för “de stora namnen”, de senaste tränings­trenderna,
eller råden från Lisa bredvid som rider efter skolan men “inte är så dyr.”

Lita på ditt sunda förnuft.

Om tränare nummer två inte fungerade, vänta inte.
Gå till en seriös professionell hästmänniska som verkligen kan leverera resultat och arbetar med hästens bästa i åtanke.

De kanske inte är den berömda “sociala mediestjärnan för månaden,” och de kanske inte har stall fulla av pokaler och rosetter, men de kan sitt jobb, och de gör det bra.

Sluta bländas av kändisskap, eller bry dig om vad andra tycker,
särskilt de som hade en häst för tio år sedan och fortfarande tror att de vet allt.

💔 Tänk på hästen. 🐎

--------------------------------------------
🇬🇧 “Nobody ever said anything.”

It has happened so many times, people call me because they have a horse with very serious problems.
The kind of problems where they say,
“If you can’t fix him, I’ll have to put him down.”

Then comes the story. And it’s almost always the same:
the horse was fine when they bought him…
then things got worse.

One trainer came, then another, and then a third.

The advice they received was usually one of two things:
1️⃣ Use more force, harsher bits, tighter nosebands, stronger aids.
2️⃣ Cut the feed, because “too much food makes them crazy.”

So I go to see the horse, sometimes even to load him,
because the people who were paid to “fix” him couldn’t even teach him that.

And what do I find?
A horse in poor physical condition, full of pain that no one has recognized.

I’m not talking about behavior here,
I’m talking about physical problems.
It often takes just one look to see how badly the horse walks,
or how poorly he carries himself.

When I point it out, the answer is almost always the same:
“Nobody ever said anything. The trainers rode him and they never saw it.
It wasn’t like this yesterday, it must have happened in the trailer coming to you.”

And so begins the dance, convincing the owner that there really is a serious problem.

Because the “famous trainers” didn’t see it, suddenly it must be me who’s wrong, or me who has an agenda.

I don’t blame the owners, they’re not professionals.
Most are just trying to make sense of the madness,
after already spending a lot of money on people who were supposed to help their horse.

My finger points instead at those who call themselves
“professional horse trainers” and take money from people in desperate need of real help.

Fortunately, 99% of the time, when the owners follow my advice and take the horse to a vet or hospital, the truth comes out.

In the best cases, it can be treated.
In the worst cases, the damage is so severe
that the horse has to be put down.

So I appeal to all horse owners:
Stop bowing to the “big names”, the latest training trends, or the advice of Lisa next door who rides after school but is “not too expensive.”

Trust your common sense.

If trainer number two didn’t work, don’t wait.
Go to a serious professional horseman or horsewoman
who can truly deliver results and work with the horse’s best interests in mind.

They may not be the famous “social media flavor of the month,”
and they may not have barns full of trophies and ribbons, but they know their job, and they do it well.

Stop being blinded by fame,
or caring about what other people think, especially those who had a horse ten years ago and still believe they know it all.

💔 Think about the horse. 🐎

05/11/2025

🇸🇪 Att binda en häst, eller inte

Låt oss prata om att binda hästen.
En av de mest grundläggande sakerna vi gör med våra hästar, och ändå en av de saker som det nästan aldrig pratas om. Kanske för att det är så grundläggande att vi alltid antar att alla redan vet hur man gör, eller för att någon en gång har valt ett visst sätt efter att ha tänkt igenom det noggrant. Men i verkligheten är det en av de där sakerna som de flesta inte ens reflekterar över. Man gör det bara på det sätt som det görs i stallet man går till.

Men som tränare, särskilt en som jobbar mycket med hästar som har extrema problem, måste jag vara otroligt noggrann och nästan besatt av detaljer. För vet du vad? Djävulen ligger i detaljerna.

En av de vanligaste typerna av uppbindning man ser idag är korsuppbindning.

Gillar jag det?
Absolut inte, jag avskyr det!

Varför? För att hästen inte har någon verklig frihet att röra sig eller uttrycka sig. Om något skrämmer den kan den inte hitta någon eftergift, vilket ofta leder till panik eller motstånd. Ur mitt perspektiv kan korsuppbindning mycket lätt skapa, eller dölja, spänning i stället för att lösa den.

Kom ihåg, hästen är ett flyktdjur med en extremt stark överlevnadsinstinkt och en naturlig flyktreaktion vid fara. Och hur känns det då i korsuppbindning? Som en fälla, som att sitta fast i en trång passage. Ibland är linorna till och med så spända att hästen inte kan vända på huvudet och se vad som händer i sin döda vinkel.

”Men det är ju bekvämt, håller hästen centrerad, ger lätt åtkomst från båda sidor, och jag har aldrig haft några problem med min häst i korsuppbindning!”
Det hör jag väldigt ofta.

Hästar anpassar sig väldigt snabbt, det är en del av deras överlevnadsinstinkt, det är så de är skapta. Så ja, hästar anpassar sig till korsuppbindning. Men om du redan har en häst med vissa problem behöver du vara medveten om vad som kan elda på de problemen, och varför de ibland är så svåra att lösa.

Djävulen ligger i detaljerna.
Din hästs oförmåga att stå still, dess oro, bitande eller överkänslighet kan mycket väl bero på, eller förstärkas av, korsuppbindning.

Så hur binder jag mina hästar?
Jag gör det helt enkelt inte!

Självklart lär jag dem att kunna stå uppbundna, att ge efter för tryck och att stå still, för oavsett vad behöver en häst kunna båda delarna. Men ja, att stå uppbunden och att stå still är två helt olika saker. Bara för att du binder en häst betyder det inte att den automatiskt står still!

I min dagliga hantering, vid rykt, sadling och så vidare, binder jag dem inte alls. Mina hästar är tränade att vara markbundna (ground tied), vilket betyder att var jag än släpper grimskaftet, ska de stå still precis som om de vore bundna någonstans.

🇬🇧 Let’s talk about tying a horse

Let’s talk about tying a horse.
One of the most basic things we do with our horses, and one of the things that isn’t talked about very often. Maybe because it’s so basic that we always assume everyone knows how to do it, or perhaps because someone has chosen a certain way after thinking it through. But in reality, it’s one of those things most people don’t even give a second thought to. They just do it the way it’s done at the barn they go to.

But as a trainer, especially one who works a lot with extreme problem horses, I have to be extremely particular and almost obsessed with details. Because you know what? The devil lies in the details.

Probably one of the most common ties we see today is the cross tie.

Do I like it?
Absolutely not, I hate it!

Why? Because the horse has no real freedom to move or express itself. If something scares it, it can’t find release, which often leads to panic or resistance. From my perspective, cross ties can easily create or hide tension rather than solve it.

Remember, the horse is a prey animal with an extremely strong preservation instinct and a natural flight response to danger. And what does a cross tie feel like? It feels like a trap, like being stuck in a chute. Sometimes the ties are even so tight that the horse can’t turn its head to see what’s happening in its blind spot.

“But it’s convenient, keeps the horse centered, gives easy access from both sides, and I’ve never had any problems with my horse in cross ties!”
That’s something I hear very often.

Horses adapt very quickly, it’s part of their survival instinct, it’s how they’re wired. So yes, horses do adapt to cross ties. But if you already have a horse with some issues, you need to be aware of what can fuel those issues, and why they can be so difficult to solve.

The devil lies in the details.
Your horse’s inability to stand still, its fidgeting, biting, or hypersensitivity might simply be caused, or made worse, by cross ties.

So how do I tie my horses?
I simply don’t!

Of course, I do teach them to be tied, to give to pressure, and to stand still, because no matter what, a horse needs to learn both. But yes, being tied and standing still are two different things. It’s not because you tie a horse that it automatically stands still!

For my daily routines, grooming, saddling, and so on, I don’t tie them at all. My horses are trained to be ground tied, which means that wherever I drop the lead rope, they need to stand still just as if they were tied to something.

05/11/2025

27/10/2025

I detta avsnitt möter du Stefan Forsman — en pionjär inom hästträning och en av dem som varit med och format det vi idag kallar naturlig horsemanship. Stefan...

27/10/2025

I detta avsnitt möter du Stefan Forsman — en pionjär inom hästträning och en av dem som varit med och format det vi idag kallar naturlig horsemanship. Stefan...

27/10/2025

Här är Stefan med ca 30 invandrarbarn, (plus en del föräldrar) som får prova på att rida, sitta på häst.

Dom flesta hade aldrig ens varit i närheten av häst tidigare.

Hästarna får bra träning, olika miljöer, etc. och barnen får en rolig och lite annorlunda dag, en ny upplevelse.

Stefan blir då och då inbjuden till olika skolor, dagis, etc. Han håller också kurser som riktar sig till mindre barn.

Hästarna som Stefan tränar blir oerhört säkra, trygga. Stefan har en mycket lång erfarenhet och ett stort kunnande och kompetens. Han kan "läsa" hästarna.

Vi här på HF, rekommenderar ej att du som ännu är oerfaren, tar in din häst bland massa barn, eller vuxna.

Stefan står på andra sidan hästen med keps, lyfter upp barnen på hästen.

03/10/2025

30/09/2025