13/08/2024
Bra 😊
En häst har ca: 700 muskler i sin kropp. Dessa muskler spelar en avgörande roll för dess rörelse, hållning och styrka. Musklerna samarbetar med skelettet för att möjliggöra allt från små, precisa rörelser till kraftfull galopp. Dessutom har hästen en lång gänglig hals och ett väldigt tungt huvud. Det vet alla som gosat med en sovande häst.
Den fysiologiskt och funktionellt korrekt verkade hästen med fullt fungerande hovar har långt färre fysiska kompensationer att hantera både i vila och rörelse.
Den fysiologiskt och funktionellt korrekt verkade hästen med eftersatt/dålig/problematisk fysik har väldigt många kompensatoriska processer i kroppen att hantera. Både i vila och rörelse.
Tänk då hur det blir med en eller flera hovar på en häst som är fysiologiskt, funktionellt fel verkade. Tänk hela tankekedjan ut hur detta kompenserar sig upp i hela hästkroppen och skapar kompensatoriska processer för hovarna att både direkt och indirekt bli påverkade av.
Hästen har fyra hovar. Oavsett form och funktion har hovarna olika rörelseriktningar som enskilt eller i kombination (Tex: Uppåt-Framåt-Neråt-Framåt) är verksamma vid olika tillfällen.
Olika rörelseriktningar har olika slitage på hoven på olika ställen på hoven.
Helt beroende på hur hästen är verkad och hur hästen mår kommer dessa rörelser att vara antingen automatiserade i en funktionell följd eller avbrutna och hackiga i en dysfunktionell följd..
Vad jag vill komma till är att slitaget på hovarna kommer att vara och bli helt olika beroende på hur hästen är verkad och hur den mår, om hästen är skodd och hur den känner sig bekväm med sina egna rörelser.
Ett vanligt exempel som många känner till är tå, mitt på eller traktlandning. Det är en kompensatorisk händelsekedja som är enkel att ta till sig eftersom det är relativt lätt att se skillnaden, i alla fall från sidan i slow motion. Det är också ganska lätt att koppla tålandning till en fysiologisk problematik och om man tittar närmre på hur hovarna är verkade kan man lägga ett förståeligt pussel.
Svårighetsgraden ökar dock och det abstrakta i att se obalans i och ur andra vinklar blir påtagligt svårare och avancerat när man måste, vilket man faktiskt måste i en analys, börjar titta på till exempel kombinationerna:
Tå/insida landning
Mitt på/utsida landning
Lägg då till om alla fyra hovar beter sig helt irrationellt och jazzar runt med olika landningssätt alla fyra.
Då är det inte bara att yla “Felverkad” eller “Byt hovslagare”
Vad det gäller barfota hästar, alltså hästar som går utan något beslag, spelar övriga kroppens balans en oerhört stor roll.
När du analyserar en barfotahov med sin långa tå, höga trakter, sprickor och allt man kan se, spelar rörelse, vikt och riktning enormt stor roll.
Om hästen är väldigt tung, alltså överviktig, kommer fler kompensatoriska händelsekedjor att vara aktiva för att bibehålla en någorlunda balans i hästen i rörelse.
Om hästen är sned i sitt bäcken, har ont i en tand eller har pålagringar i OA, spelar det roll om hästen har långa tår då tålängden står i direkt kontakt med hästens hållning.
Att bara titta på en bild på sociala medier, på endast hovarna, kommer aldrig att ge dig hela bilden av problematiken och inte ge dig möjlighet att ge alla de råd du kunde gett om du hade intresserat dig för helheten och ställt frågor istället för att bara kolla på verkningsmetodiken eller hur hoven ser ut just nu.
Hästen har kanske i ditt sätt att se på saken fina eller fula, välskötta eller misskötta hovar men du har aldrig hela bilden så länge du inte intresserar dig för helheten.
När en häst rids utsätts dess kropp för en enorm mängd kraft och påfrestning. Om hästen inte landar korrekt, det vill säga om den sätter ner sina hovar snett och obalanserat på grund av obalanserade hovar, kan detta ha flera negativa konsekvenser. Detta kan leda till skador och destruktiva processer i ben och leder, särskilt i områden som kotleden, skenbenet och hovleden. Särskilt utsatta är också senor och ligament som kan överbelastas och skadas.
Dessa kompensationer kan också påverka hästens rörelsemönster och leda till en ineffektiv och oekonomisk gång.
Om hästen landar snett och obalanserat, måste den anstränga sig mer för att återfå balansen och fortsätta röra sig framåt. Detta leder till snabbare muskeltrötthet och en generell försämring av prestation. Hästen kan också bli mer ovillig att arbeta, eftersom den associerar rörelsen med obehag eller smärta.
Upprepade snedlandningar kan leda till att hästen utvecklar en rädsla eller motstånd för att stanna eller tvärbromsa, vilket kan påverka dess beteende och användbarhet i framtiden.
För att ta ett konkret exempel vill jag berätta om en obalans uppe i kroppen. När hästen “är sned i bäckenet” (Vilket det såklart inte heter på finspråk men jag skriver så för att alla ska förstå) Går det, i varje steg, en extra skjutkraft diagonalt till hästens framben. Från det diagonala frambenet som tar upp denna skjutkraft går det en ny kraft, upp i diagonala sidan av halsen. Därifrån går det en ny kraft upp i diagonala sidan av nacken.
Detta är ett enkelt exempel på hur kraft och rörelse förflyttar sig. Hälta eller obalans på det från orsaken diagonala frambenet kan nu skapa bland annat: En sned hov, trakter som växer olika fort och en tå som skjuter iväg, sidoväggar som skjuter iväg eller helt enkelt ömhet för att kraften från den diagonala bakdelen trycker på så pass mycket. Detta beror såklart även på hur tung hästen är, hur otränad hästen är och alla andra destruktiva processer som är igång i hästen på samma gång. Det räcker med att hästen har ont i en tand så kompenserar hästen sitt rörelsemönster på grund av det.
Om vi sen lägger till en sadel som inte är utprovad och som kanske klämmer på ena eller andra sidan, en ryttare som kanske inte är medveten om eller kan ta hand om sina egna snedheter, jag då kan effekten “Obalans i hovarna” vara ett faktum innan någon hinner skrika traktsöd.
Och just traktstöden är en hänvisning här, till belastningarna rörelse, vikt och riktning.
Ju mer vi verkar hoven förbi den funktionella formen ju mer kommer den att växa som försvar.
Ju mer vi lyssnar, betraktar, lär känna hoven och dess svar på rörelse, vikt och riktning lär vi oss hur mycket just denna hoven har behov av att få hjälp att skala av.
I sociala medier ser vi vackra, mjukt formade hovar som stigna ur en dröm. Men frågar vi oss vilket underlag dessa hovar lever på och i? Inte är det bara asfalt i alla fall, eller betong eller bara pissig halm. Snarare sand och grus och torrt gräs.
Hur rörelse fångas upp, hur vikt fångas upp och hur riktning av rörelser fångas upp kan vi bara förstå om vi studerar det. Det går inte bara att läsa sig till, du måste se det. Olika underlag fångar upp dessa tre på olika sätt och olika underlags effekter påverkar olika hovars hälsa, funktion och utseende beroende på vilken kraft som måste till.
Häst i vila eller fåtal timmars rörelse utan ryttare sliter såklart inte lika mycket som en häst under ryttare i arbete 5 h om dagen.
I alla fall. Ett pris till dig som av någon anledning läst hela vägen hit.
När du verkar hovar, snälla bli medveten om hästens rörelse, vikt och riktning av rörelsemönster. Genom att intressera dig för det är du tio steg före hovens destruktiva process och kan mota fan i grind genom att lämna lite trakt, ta lite mer på tån eller verka in insidan fram lite mer för att lätta på trycket i halskotpelaren.
För skodda hästar får man tänka lite annorlunda men det får bli en annan text.
/Carola Lind
