Att leva med hund är att dela sitt liv och vardag med en (eller flera) individ(-er) av en annan art. En art som har andra grundläggande genetiska och fysiska förutsättningar, instinkter och behov än oss människor. En art som lever i en för dem ganska onaturlig värld med sociala regler och koder som de inte känner till.
Både människor och hundar är sociala flockdjur och vi delar många egenskaper och kompletterar varandra på många sätt, så när samarbetet, vardagen och livet fungerar bra är det helt fantastiskt att leva med hundar men det finns en hel del egenskaper, behov, instinkter och sätt att uppfatta och hantera världen som skiljer sig åt mellan hundar och människor. Det kan skapa många kulturkrockar och missförstånd så när samarbetet, livet och vardagen inte fungerar helt så kan det lätt bli ett väldigt obekvämt liv, för både människa och hund, och för att livet med hund ska bli så bra som vi vet att det kan vara (för när det är bra så kan det verkligen vara helt fantastiskt) så behöver både människan och hunden må bra och känna sig trygga, bekväma och avslappnade med varandra, livet och omvärlden.
Därför är det viktigt att förstå hur hundar som art uppfattar världen - vilka instinkter de har och vad som skiljer mellan våran och deras världsuppfattning - för att kunna vägleda och guida en hund att lita på att ni tillsammans kan hantera världen och allt som den har att erbjuda er, men även att det förutsätter att du som hund lyssnar på mig och tar mina direktiv när du behöver dem och att om vi nån gång är oense om vilket sätt som är bäst så har jag veto. För i slutändan så vet jag som människa faktiskt mer om vad som är acceptabla beteenden i människovärlden än vad hunden gör.
För oss människor är det t ex full förståeligt att vår tomt är vårt eget territorium men att gatan/trottoaren på andra sidan häcken är allmän plats. För hundar är det inte alls lika självklart utan de ser snarare alla platser som de befinner sig på dagligen (eller väldigt ofta) som sitt territorium som de patrullerar och kollar av varje dag när de är ute på promenad. Då är det lätt hänt att de tycker att hunden/människan/cykeln/bilen som passerar på gatan utanför inkräktar på deras utrymme och därför gör sitt bästa för att jaga bort dem. Många gånger är det även ett självbelönande beteende då “inkräktaren” ju faktiskt lämnar platsen. Att “inkräktaren” ändå bara hade tänkt passera och fortsätta vidare förbi reflekterar hunden inte över utan tänker snarare att det lönar sig att skrika och gorma för då försvinner “inkräktaren” härifrån.
En av alla skillnader mellan hundar och människor är att vi människor har betydligt bättre självmedvetenhet och självinsikt (självklart med väldigt varierande mängd men mänskligheten som livsform är skapligt bra på självinsikt jämfört med hundar) och att vara medvetna om hur vi mår, tänka över våra handlingar och göra en långsiktig konsekvensanalys av hur dessa faktorer kan påverka resultatet av vårt handlande.
Vi är medvetna om hur vi mår och hur vår känsla, vår energi och vår omgivning kan påverka oss, så vi kanske undviker att ta en viss diskussion när vi är på dåligt humör, orkeslösa och på chefens kontor, för risken att det spårar ur och vi säger eller gör något dumt är då högre. Vi förstår också att inte blint jaga grannkatten över vägen för vi blir kanske överkörd av en bil om vi inte ser oss för. Och det blir så dålig stämning med grannarna om vi dödar deras husdjur. Vi kan även sätta oss in i någon annans perspektiv och försöka se världen från deras håll och med de förutsättningar de har för att därefter fatta våra beslut.
Hundar å andra sidan reagerar och agerar snarare instinktivt utifrån den känsla de har i kroppen och de instinkter som väcks till liv i en viss situation. Det beslut hunden tar är först och främst baserat på de grundläggande instinkter och egenskaper de har som rovdjur och hunddjur. Men beslutet är såklart även influerat av vilka erfarenheter den har i livet så som vardagliga livserfarenheter, specifikt intränade erfarenheter (klassisk hundträning) men även de ras-egenskaper som den besitter. Intensiteten i beteendet kommer följa intensiteten i den känsla hunden har och som den grundar sitt beslut på.
En lätt orolig/nervös/osäker hund kommer antagligen ta ett beslut som leder till ett, för hundar, naturligt beteende men grundat på oro/nervositet/osäkerhet. Beteendets intensitet kommer antagligen hålla en lägre nivå då grundkänslans intensitet är på en lägre nivå, så hunden kanske backar undan lite för att kunna utvärdera situationen. Den kanske morrar och/eller visar tänderna, eller t o m markerar eller biter ifrån, men utan intentionen att skada, för att säga att jag är inte helt bekväm och vill ha lite mer utrymme så jag kan få tid på mig att få tillit till dig/det här.
En hund med högre intensitet i känslan, väldigt orolig/nervös/osäker, kanske flyr i panik eller biter hårt och intensivt med intentionen om att skada, inte för skadandets skull utan snarare för att anfall är bästa försvar, och för att aggressiva beteenden är väldigt självbelönande.
“Kom inte hit för då bits jag!” säger hunden och människan svarar med att tänka “Sh*t! Den där hunden går jag inte nära för jag vill inte bli biten!” och backar snabbt undan från situationen och då lär sig snart hunden att våld, eller hot om våld, lönar sig.
Därför är det viktigt att vi kan läsa våra hundars kroppsspråk och energi, samt ha en förståelse för hur hundar kommunicerar med omvärlden, och förstå att vår energi, intention och interaktion är den främsta inflytelse-faktorn för hunden så att vi kan anpassa vårt kroppsspråk och energi och kommunicera tillbaka. För hundar kommer alltid förutsätta att vi förstår vad de säger till oss, även om vi inte alltid gör det. Det kan i många fall leda till onödig stress bland både människor och hundar, och i flera fall till traumatiska incidenter som kan få ödesdigra konsekvenser för både människor och hundar.
En hund kan säga att den inte är helt bekväm med att vi kommer fram till den, eller att den inte vill bli klappad, och om vi inte respekterar det så kommer den höja rösten och säga ifrån mer tydligt, precis som många människor och andra sociala djur, med skillnaden att hundar höjer rösten genom att bitas. Men “volymen” på bettet kan vara ända från att prata lite högre och lite tydligare för att säga att vi faktiskt behöver ta lite mer tid på oss - hela vägen till att skrika, svära och mordhota och faktiskt göra allvar av hoten. Så en hund kommer göra som hundar gör och om vi människor inte förstår eller respekterar det så kan den känna sig överkörd och att den inte har något annat val än att bitas (den måste skrika för att få sin röst hörd, för vi lyssnar inte när den pratar försiktigt) när allt den kanske behövde var att få lite tid och utrymme för att bli bekväm med vår närvaro eller i situationen. Det är en hund som är missförstådd och känner att den behöver bitas eller fly för att den inte har något annat val.
I en annan situation kan vara en hund som lärt sig att den är världens centrum och att allt cirkulerar kring vad den tycker, tänker och vill. Den har lärt sig att den alltid får sin vilja igenom och att den kan kontrollera sin omgivning genom att hota med, eller använda sig av, våld för att sätta regler, gränser och begränsningar för sin omgivning. En hund som känner att den har rätt att bitas. En hund som med stor sannolikhet kommer sätta sig i trubbel när omvärlden inte håller med om var den cirkulerar och vad som är i centrum.
Därför är kunskap och förståelse för arten, och medvetenhet om sin egen energi och sitt eget kroppsspråk, viktigt för ömsesidig respekt och tillit så att vi kan uppmuntra sinnesstämningar och beteenden som vi vill ha och tillrättavisa och begränsa sinnesstämningar och beteenden som vi inte vill ha för att forma våra hundar till respektabla samhällsmedborgare.
Det är även viktigt att förstå den specifika individen för att få en bild av vem de är som individ. Vilka känslor har de nära till, vad har de lätt för, vad har de svårt för, vem de själva tycker sig vara, hur omvärlden uppfattar dem och vem de verkligen är, så att vi kan skapa förutsättningar för individen att hantera sig själv och omvärlden på ett sunt sätt. Är det en lättsam och vänlig hund som uppskattar och har lätt för nya interaktioner eller kanske en försiktig, men fortfarande nyfiken, hund som har lågt förtroende för människor? Är det en snobbig primadonna som vill styra och ställa med omvärlden för att boosta sitt ego eller en allvarlig och spänd individ som skeptiskt tittar snett på allt och alla för att den uppfattar det som att världen är emot den? Variationerna kan vara många och de finns i alla varianter, former och kombinationer precis som hos oss människor. Så för att kunna leda och guida individen så den kan lära sig hantera livet och omvärlden på ett så bra sätt som möjligt så behöver vi veta hur hunden mår, vilka situationer skapar vilka känslor och på vilken intensitet. Då kan vi hjälpa hunden att ta bra beslut - beslut som leder till ett beteende som uppfattas som socialt acceptabelt i både hund- och människovärlden.
Jag upplever att människor idag fokuserar väldigt mycket på specifik träning, i specifika situationer och på specifika platser (t ex 1 timme lydnadsträning på lördagar på klubben). Ofta med hög energi med mycket fart och fläkt och hög exaltering och med fokus på fysiskt utförande (sitt, ligg, hoppa upp där, gå här, gör det snabbt, gör det snyggt, ha kul) utan att balansera det med passivitet, lugn och avslappning i samma situation och miljö, och fokus på HUR sitt, ligg osv, görs mentalt och känslomässigt. Många glömmer även att träna på hur vardagslivet (all den tid i livet som inte är specifik träning på träningsplanen - alltså den största delen av livet) ska gå till och hur man hanterar omvärlden på ett respektfullt sätt.
Om hunden väldigt ofta är exalterad, uppmuntras att vara exalterad och är exalterad på en hög nivå så kommer den hantera fler och fler situationer med hög exaltering, vilket kan leda till diverse beteenden som upplevs som problematiskt. Kanske utfall mot andra hundar, överdrivet skällande, lyssnar inte till direktiv när den är lös osv. Det fokuseras mer på ATT göra än HUR det görs. Jag har absolut ingenting emot aktiviteter eller ens hög-energiska aktiviteter. Hundar är väldigt aktiva djur och behöver fysisk-, psykisk- och emotionell stimulans, men det är lätt hänt att hamna i obalans om vi inte tänker på att balansera hundens känslor, intensitet och aktiviteter.
För mig är hundträning och -uppfostran inte bara specifika träningstillfällen utan något som sker alltid, hela tiden, dygnet runt. Vi tränar alltid på hur man ska hantera livet i vardagliga situationer men självklart även specifika träningstillfällen för specifika beteenden, relationsbyggande eller för att helt enkelt bara ha en kul stund tillsammans. Men det är inte de enskilda och specifika träningstillfällena som kommer forma hunden till en respektabel samhällsmedborgare, utan det är den extra minuten här och de 30 sekunderna där i vardagen, men de specifika träningstillfällena kan vara ett väldigt bra komplement på vägen.
Jag tror att livet ger oss konsekvenser för de beslut vi tar och vissa konsekvenser är behagliga medans andra är mindre behagliga och ibland även obehagliga. Det finns även konsekvenser som är neutrala och de påverkar oss varken direkt positivt eller negativt.
När vi uppskattar något så är sannolikheten för att vi upprepar det högre - ett beteende förstärks (Reinforce).
När vi upplever något som obehagligt så minskar sannolikheten att vi upprepar det - ett beteende bestraffas (Punish).
När vi upplever något som neutralt så kommer det antagligen inte påverka sannolikheten för varken upprepande eller undvikande för det var ju varken bra eller dåligt (Neutral).
Oavsett vilket beslut jag tar så kan det bara leda till tre grundläggande resultat. Något jag uppskattar (R), något som jag ser som neutralt (N ) eller något jag inte uppskattar (P).
Konsekvensen är alltid att något tillförs (+) eller tas bort (-) från situationen.
Något som vi uppskattar (R+), något vi upplever som neutralt (N+) eller något som vi upplever ett obehag av (P+) tillförs (+). Eller tvärt om, något tas bort (-) från situationen.
Något vi uppskattar (P-), något vi upplever som neutralt (N-) eller något vi upplever ett obehag av (R-) försvinner.
Både tillförandet (+) och försvinnandet (-) kan vara belönande (R) eller bestraffande (P) beroende på om vi uppskattar det som tillförs/försvinner eller upplever det som obehagligt.
Dessa konsekvenser formar över tid ett beteendemönster hos oss som gör att vi ofta fortsätter med saker som vi tycker lönar sig och undviker saker vi uppfattar som obehagliga - vi lär av våra erfarenheter - och dessa erfarenheter skapar en grundläggande “verktygslåda” för hur vi försöker lösa problem eller hur vi äntrar en ny miljö/situation/aktivitet.
Om jag går barfota och tar beslutet att ta ett kliv till ett nytt underlag så kommer mitt beslut leda till en konsekvens. Något kommer att tillföras eller försvinna. Kanske tillförs det en svalkande, mjuk och härlig känsla att kliva upp på en gräsmatta. Då är det sannolikt tillförandet av en belöning som jag upplever, och sannolikheten för att jag ska upprepa beteendet i en liknande situation ökar (R+).
Men om det är en uttorkad gräsmatta med mycket barr och kottar så kanske jag istället upplever ett större obehag (bestraffning) och försöker undvika det underlaget (P+).
Det kan ju även vara så att det underlag jag är på för stunden är obehagligt och mitt beslut är att byta underlag efter att ha gått på varm asfalt. Då leder det beslutet till en konsekvens att obehaget försvinner och mitt beteende förstärks genom att jag lär mig att stänga av obehaget (R-). Om jag belönas både genom att obehaget försvinner (R-) OCH med en svalkande, mjuk och härlig känsla (P+) så ökar sannolikheten för upprepning ännu mer.
Eller så kan det vara så att när jag kliver upp på gräset så är det någon som, mer eller mindre vänligt, upplyser mig om att det är förbjudet att beträda gräsmattan. Mitt beteende blir bestraffat och sannolikheten för att jag upprepar det är lägre (P+).
Det kan även vara så att jag tyckte att det var skönt och belönande att gå på den varma och härliga asfalten, så när jag bytte underlag så försvann den varma och härliga känslan, så därför undviker jag att att lämna asfalten, för jag blir bestraffad genom att något jag uppskattar tas ifrån mig (P-).
Men om jag har skor på fötterna så kanske jag inte upplever varken behag eller obehag, utan bara ett ganska neutralt underlagsbyte, och då kommer jag antagligen inte lägga så stort värde till den erfarenheten i framtida beslut (N ).
Om det ofta lönat sig för mig att vara rakt på sak, självsäker och målinriktad, då är chansen stor att det är mitt första “verktyg” för att hantera de flesta och även nya situationer. Så nästa gång jag ser en gräsmatta så minns jag den härliga känslan så jag rusar upp till gräsmattan, slänger av mig skorna och börjar njuta. Men genom att gå in med för hög intensitet, lite för självsäkert och utan att reflektera över konsekvenserna så missade jag kanske skylten om att gräsmattan inte får beträdas, så helt plötsligt visar jag inte längre respekt för omgivningen utan fokuserar enbart på vad jag själv vill. Om det istället har straffat sig när jag gått in i situationer på det sättet och med den intensiteten så är jag kanske mer studerande, beräknande och avvaktande innan jag går till handling. “Sist jag glatt skuttade upp på en gräsmatta så fick jag en skarp tillsägelse från omvärlden, så jag behöver kanske först hålla en lägre intensitet och visa respekt för omvärlden genom att undersöka om det är tillåtet innan jag agerar på min impuls.”
Denna “verktygslåda” är väldigt tydlig hos hundar. De gör saker som de tycker lönar sig och undviker saker som de upplever som obehagliga. VAD en hund upplever som belöning och bestraffning är däremot väldigt individuellt och det spelar ingen roll vad JAG tycker är belöning eller bestraffning. Många hundar uppskattar beröring och för vissa är klappar den bästa belöningen i världen. Andra hundar avskyr att bli klappade så för dem är det snarare en bestraffning och då spelar det ingen roll hur väl jag menar och hur mycket belöning JAG anser att det är för hunden kommer ändå uppleva ett obehag. Vissa hundar avskyr att man skvätter vatten på dem, andra hundar (ofta vatten-apporterande hundar) ser det som dagens höjdpunkt. Om hunden inte håller med om vad som är belöning/bestraffning så är det upp till mig att anpassa mig för det är inte fel på hunden bara för att den inte uppskattar att bli klappad. Hunden kan däremot med stor sannolikhet lära sig att uppskatta nästan vad som helst och även känna obehag för nästan vad som helst, beroende på hur vi presenterar och laddar det/oss, både i stunden och över tid.
Vi måste även ha en förståelse för att livet kommer ge belöningar och bestraffningar som är utom vår kontroll och att många beteenden kan vara självbelönande.
Att jaga bort “inkräktare”, döda bytesdjur, hälsa på en annan hund/människa, hoppa in/ur bilen eller egentligen precis vad som helst som hunden uppskattar eller vill för stunden är belöning.
Om en hund uppskattar människor och gärna hälsar på allt och alla så släpper vi fram den för att den är så glad och exalterad, så då lönar det sig att vara exalterad (R+), så därför blir hunden än mer exalterad nästa gång för det är ju det som lönar sig. Om vi då inte låter hunden hälsa så ökar den intensiteten lite till så då låter vi den ändå tillslut hälsa för “den vill ju så gärna säga hej”. Men ju mer exalterad hunden blir över tid desto sämre beslut börjar den ta. Den kanske hoppar på människorna eller “lek-naffsar” i händerna på dem. Den börjar bli krävande och högljudd, den blir respektlös och osocial, och över tid kanske vi börjar uppleva det som obehagligt, jobbigt och pinsamt att hunden hoppar på folk, skäller och ibland t o m naffsar i händerna, så då börjar vi begränsa hunden genom att fysiskt hålla tillbaka den, vilket bara skapar frustration och en hund som kämpar ännu hårdare för att komma fram. Och inkonsekventa, som vi människor ofta är, så får hunden hälsa ibland men ibland inte (men oftast när hunden är som mest uppjagad, för då har vi antingen gett upp eller så orkar vi fysiskt inte hålla kvar den), så hunden lär sig att det är mest sannolikt att hälsandet sker om den verkligen kämpar för det (R+), och snart har både människa och hund gått från att vara positiva och glada, om än något exalterade, till frustrerade, ängsliga, spända och intensiva.
Bara för att en individ vill något där och då så betyder inte det att det är det bästa för individen, eller omgivningen, varken för stunden eller i det stora hela.
En hund som vill skada en annan hund kommer tycka att känslan av att äntligen få sätta tänderna i den andra hunden är den värdefullaste belöningen som finns, men det betyder såklart inte att det är bra varken för individen eller omgivningen.
Jag förespråkar regler, gränser och begränsningar för att hålla balans och harmoni (vad får/får man inte göra, var eller hur långt bort får man göra det och på vilket sätt eller med vilken intensitet får man göra det) och att tillrättavisa eller begränsa dålig attityd och negativa sinnesstämningar och belöna och uppmuntra lugna, avslappnade sinnesstämningar och beteenden vi vill se mer av.
Regler, gränser och begränsningar kan vara olika, eller olika strikta, från individ till individ, i olika situationer eller platser och även olika under olika perioder i livet. En hund som t ex ofta tar dåliga beslut när den är uppjagad behöver kanske balanseras genom att oftare hålla lite lägre intensitet så den har bättre möjligheter att ta bra beslut. Men när den börjar ta bättre beslut allt oftare så kan den få möjlighet till lite högre intensitet lite oftare för att över tid finna vilka nivåer av intensitet som hunden klarar att hantera på ett sunt sätt.
På vissa platser eller i vissa situationer kanske hunden inte kan få så mycket frihet (t ex i närheten av en väg eller om man möter en annan hund, cykel, häst eller liknande) medans den kanske kan få mer frihet på en stor öppen yta där du har bättre översikt över omgivningen och där det finns färre distraktioner som lockar hunden att ta beslut som du ser som dåliga. På samma sätt kan balansen av uppmuntran och tillrättavisning vara olika för olika individer och under olika perioder i livet. En hund med grov beteendeproblematik behöver oftast begränsas mycket i både frihet, intensitet och beslutsfattande under den första perioden för att allt eftersom börja uppmuntras mer och mer när den långsamt minskat på sina dåliga ovanor.
Det handlar om att hitta en balansgång där alla uppskattar sitt eget liv och samtidigt kan visa respekt för omvärlden.
/David Gustavsson
