Blind dogs - The Blind Bunch

TIPS FÖR BLINDA HUNDAR


Alla hundar är olika, såklart, men här har jag samlat mina bästa tips för mina hundar eftersom det är så svårt att hitta information om hur det är att leva med blindisar. När din hund ser dåligt, blir den förmodligen osäker ute i skymning/mörker eftersom den ser sämre. Jag tror att det faktiskt blir lättare för den när den väl är blind och har vant sig vid det. När den bli

r helt blind kan livet vara otäckt ett tag, vilket är ovant. Det är väl inte konstigt om man då blir lite deprimerad och inte vill göra saker. Då är det vår uppgift att stötta och visa vägen. Ett koppel kan fungera som en “navelsträng” och hjälpa din hund att våga röra sig. Din uppgift är att stötta och ALDRIG ömka och tycka synd om. Vi får helt enkelt torka tårarna och hjälpa våra hundar klara av sin nya vardag. För det gör dom, mycket snabbare än vi har kunnat ana! Mitt viktigaste råd:
Skaffa ett stoppord! För att våga ha din hund lös och kunna springa måste du ha ett stoppord som kommer naturligt för dig. Mitt blev “appappapp”, som jag använder när det är för nära tex stenar eller branter och allt dom kan göra sig illa på. Jag lärde in det i koppel, när dom gick emot saker som inte kunde skada dom (buskar, upp på trottoarkanter mm). Dom lär sig väldigt snabbt vad det betyder. Med ett stoppord vågar jag ha dom lösa på lämplig plats, få springa (för det vill dom) samtidigt som jag kan känna mig trygg med att dom stannar när jag varnar. Annars tänker jag på att prata “lagom mycket” med dom; att inte babbla för mycket, vara tydlig och försöka att inte hela tiden varna för faror som dom kanske redan har upptäckt själva. Dom hör oss ändå, och klarar så mycket mer än man tror. Beröm kan man aldrig ge för mycket av, dock. Man får tänka på att blindisar saknar den naturliga blinkreflexen och akta ögonen när dom ska in i buskar för att lukta. Mina hundar har aldrig gillat selar och jag har funderat på varför. Till sist kom jag på varför våra jättefina specialsydda selar inte föll dom i smaken: När dom har halsband känner dom tydligt när jag lägger kopplet åt vänster/höger, håller emot lite lätt när vi närmar oss trottoarer mm. Då svänger dom automatiskt åt det håll jag håller kopplet. Har dom sele känner dom inte alls på samma sätt och det gillar dom inte. Så, halsband är det som gäller för dom, helt enkelt. Inomhus lägger jag mattor som underlättar att veta vart man ska: mattor som går till hundbäddarna, en till soffan. När jag lämnar dom ensamma hemma är alltid en radio i köket på. Tanken är att dom sover och vaknar upp och kan höra musiken. Eftersom dom sover på lite olika ställen kan dom alltid veta var i lägenheten dom är genom att lokalisera radion. Har man trappor så måste man tänka säkerhet med grindar, det kan vara lätt att tappa bort sig lite och att falla ner för trappan måste vara läskigt och kan sluta med skador. Ett tips jag har sett är att dutta doftolja på dörrposter mm så dom inte ska gå in i dom. Det gjorde jag ett tag i början, men när jag kom på att jag hade glömt det på flera veckor och det inte var någon skillnad för mina hundar struntade jag i det och så har vi fortsatt. Det är sällan dom gör misstag. Någon gång kan någon hund stå lite för nära en dörrpost och snurra runt och slå i huvudet. Dom reagerar knappt och vi låter också bli att säga något. Tanken är att inte förstora något, utan man kan gott vänta med att titta på tex tänder till lite senare. Man kan få höra att man aldrig kan möblera om när man lever med en blind hund. Det kan man, vi har ju tom flyttat från östkusten till västkusten. Det tar dom några dagar att “mappa om” sin inre karta, sen är allt som vanligt igen. För om man inte skulle kunna möblera om när det behövs, skulle man aldrig kunna ta med sin blindis för att hälsa på hemma hos andra heller. Mina hundar har alltid tyckt om att besöka andra och gör precis som alla hundar; snokar runt och kollar hur det ser ut. Mina får ju bumpa in lite i soffa/möbler för att mappa av, men tycker det är väldigt kul. Vi åker på semester, bor i hus på landet där dom aldrig varit förut och dom ÄLSKAR det. Om din hund håller på att bli blind betyder det inte att allt är slut. Mina hundar har stått kedjade på varsin gård på Irland, aldrig bott inomhus och flyttat till Sverige, lärt sig gå i trappor, bo inomhus, våga hoppa ur bilen, springa fort och anpassat sig till allt vi har ställt dom inför. Din hund har kanske bott hos dig hela livet, kan huset/lägenheten och alla vägar ni går promenad på. Så varför skulle det inte kunna fungera? När man gör saker; promenader, nosework eller andra spännande saker behöver en blindis ta små pauser oftare än en seende hund. Är man blind måste man koncentrera sig mycket mer. Alla hundar har sin personlighet och funkar olika, men jag hjälper gärna till om du har några frågor. Jag sökte själv information utan resultat när Ted kom till mig. Så visade det sig att det inte var sån himla skillnad, egentligen. Doft, hörsel och 4 stadiga ben kommer man långt med. Självförtroende och stöttande husse/matte gör livet mycket enklare.