17/12/2021
Varning för megalångt inlägg:
Conrad är min uppfödning och bror till min Candy. Hans mattes plan va jakt , men livet kom i mellan som det gör ibland.
När han va runt året så pratade jag och matte ,hon hade fått lite små problem , hon fick tips å råd per telefon, dom bor 100 mil fr mej.
Sedan skrev vi en del på Messenger , jag förstod att det va bökigt , att han bla hade resurförsvar .
Ville så gärna att han skulle få komma ut och starta prov , började fundera på om jag skulle ta ner honom till mej och träna honom , om jag fick det för matte .
Hon ville det och iom det så började jag förstå att problemen va större, det va Conrads matte tydlig med, förstod då att jag kommer få jobba med andra saker än bara apportering och släpspår.
Deras livssituation är sån att dom både bor i stan och i stugan . I stan upplevdes han som väldigt stressad han fungerade bättre i stugan .
Hans övriga problem va : ett stort skarpt , läskigt resursförsvar, utfall mot bilar, cyklar , helt jäkla omöjlig i koppel , stresspåslag och omöjlig att få kontakt med i flera olika situationer, ofta situationsbundet där han också kunde antingen gå i försvar och börja morra åt matte eller få överslag och morra , i dom lägena så gick det inte att pressa honom då ökade han . Han kunde bli fixerad på saker med blicken och jätte svår att bryta .
Han är i grunden en bra hund med stor kapacitet och mycket jakt .
Det jag har sagt fr vårat första samtal är, att han måste få jobba mer , du behöver bli tydligare, både med tillsägelser och beröm , du får inte glömma att bekräfta osv , det går inte att återge allt .
Iaf så möttes vi på halva vägen och jag tog hem honom . Hade honom hemma i några dagar och han va exakt som matte sa .... han morrade här också, fick överslag , helt omöjlig att gå i kopplet, resursförsvaret runt vilt ska vi inte prata om 🙈 han va direkt otäck , med det hade jag dock en plan och har hanterat sånt tidigare. Men morrandet i oförståeliga situationer där han kände sej pressad , fast han egentligen inte var det , det kunde vara att jag ville att han skulle hoppa i bilen , hoppa ur bilen , gå in i ett rum från hallen , gå ut ur köket osv ...han kändes avstängd och osäker, som om han morrade i förebyggande syfte.
Dock fungerade han jätte bra med de andra hundarna i flocken ,vilket gjorde att jag inte trodde att problemen ”va han” . Han lyssnade fint på de andra , backade och gick inte in i konflikt med dom.
Jag valde direkt att inte gå i konflikt med honom , trodde inte det va rätt väg , pratade med min lärare fr skolan och fick jätte bra råd - Tack !
Ett av dom va - va i hans motsatta känsla ! Bli hans resurs !
Dvs är han arg är du glad , är han stressad är du lugn , är han osäker är du trygg . Den meningen- va hans motsatta känsla har etsat sej fast , den har jag med mej .
En annan sak som jag själv hade med mej i alla krångliga situationer vi hade i början va ..- hur kan jag hjälpa honom rätt, hur kan jag hjälpa honom att byta tanke .
Det jag konkret gjorde va att börja jobba med honom . Att apportering är ett jobb, inte lek , han fick ösa ur sej energi rent fysiskt. Vi jobbade med resursförsvaret , hans matte har gjort ett fint jobb med dummies , jobbade med dom och alla andra föremål som inte va värda att vakta , lärde in systemet för avlämning.
Startade sedan med vilt inomhus, bakom en grind , jag ville vara trygg , kunna backa tillbaka. Nu kommer många jaktmänniskor tycka jag är helt knäpp , men jag stod på avstånd och slängde godisar , vid det här laget så kunde han avlämningar med andra föremål bra . Jag ”satte honom inte på plats ” tror inte det är rätt väg att gå .
Till slt så tog han klöven i munnen och jag berömde massor och slängde godis , till slt genom att bara berömma rätt,så förstod han att komma och lämna och jag gav tillbaka säkert 50 ggr , det här gjorde vi inne 2 ggr , sedan flyttade vi ut utan problem, sedan samma procedur med fågel osv .
Sedan ut i skogen , där fick jag börja om lite , men jobbade på exakt samma sätt som han kände igen , problemet blev att avsluta, att kunna ta fågeln och gå , då blev han arg .
Jag löste det genom att ge honom en ny uppgift nämligen sitt .... tack, tack- lämna i hand- sitt och jag kunde lägga fågeln i ryggfickan och problemet va borta . Sedan försvann problemet genom att jag hela tiden jobbade konsekvent på samma sätt och han blev trygg , då kunde jag också gå in och säga - nej, nej lilla gubben om han inte tänkte lämna , utan några problem.
Parallellt så jobbade jag med koppelgående kontakt, inkallning och början till stopp , utfall gjorde han inte här alls . Han va här i ca 2 månader under hela tiden skickade jag filmer till hans matte förklarade och diskuterade . Pratade om att plocka isär och lägga ihop, även vardagslydnad, se små framsteg, målbild och delmål.
Morrningarna försvann , han gick att få kontakt med och resurförsvaret va helt borta , han kom och lämnade allt , dock va han långt ifrån klar och allt va inte stabilt och rädslan att han direkt skulle falla tillbaka när han kom hem va stor hos både hans matte och mej . Men hans supetduktiga matte kom hela vägen hit bodde 3 dagar på vandrarhem för att träna både med mej och själv med Conrad. För att hon skulle lära sej , träna över honom på henne.
Värmen i hjärtat va stort när vi var i skogen och jag lägger ut fågeln , han apporterar och han väljer själv att gå till matte och lämna . Det kändes så fint .
Numera apporterar han ALLT och lämnar allt , med allt vad det innebär 😂
Hon hade en sån bra plan , åkte direkt till stugan för att lägga grund av allt dom lärt sej och varit med om innan dom åkte till stan som är svårare . Sedan har matte jobbat stenhårt både med sej själv och Conrad , men det värmer i hjärtat när någon vill sin hund så väl och när man får meddelanden som det här:
Jag vet ju att vi är bara i början på vår nya resa, men nu ger det resultat och är roligt! Min dagliga ambition, hur mkt eller lite vi än aktiverar oss, är att han ska gå och lägga sig och känna sig som en världsmästare 🏆 det syns så tydligt när han är stolt 😊
Det kommer bli min nya ambition till mina hundar - Dom ska känna sej som världsmästare varje dag 🙏
Eller : Det går fortsatt bra, han är så mycket lugnare och mottaglig för kommunikation. Det bästa just nu är att promenaderna på kvällarna och mellan garage och port går fantastiskt bra. Jag introducerar lite sitt och vänta på lite håll vid lekande barn, hundar som går förbi, människor etc. Det går åt lite mjukost men han är helt kontaktbar och lyssnar även om det spritter i kroppen och det är svårt att sitta still (som alltid även utan störningar 😅) Han reagerar bara lite mot mig när vi är lite trängda eller blir överraskade av att tex nån kommer runt ett hörn. Men det är hanterbart på ett annat sätt.
Det matte inte hade från början va rätt verktyg och kunskap, med hårt jobb och insikt så går det nu betydligt bättre.
Dom har börjat med nosework,anmält till doftprov , är med i en liten träningsgrupp.
Det är så roligt och en fin historia som visar att det går, att ingen hund är omöjlig. Att problemen oftast inte ligger hos hunden.
Tack Snälla för att du orkar hålla i , för att du lagt ner all tid , pengar och varit så ambitiös ❤️ för Conrads skull !
