Han som jagade / kastade sig efter bilar för ett år sedan. Så här duktig nu. Så kom visst husse samtidigt! 😀
Jag har inget kommando. Han har själv satt sig. Jag har motbetingat och belönat: att titta på bilar. Alltså ett annat beteende.
Jag är sjuk, igen. Det var bara några veckor sedan.
Men jag är så tacksam för att Love numera kan vara lös och roa sig lite själv när vi är ute. Jag står eller går sakta och han spårar runt. Sen försöker jag köra lite nosework inne som komplement.
Nu har vi tränat koppelträning i några veckor. Inte varje dag men nästan. Love har fattat hur långt kopplet når. Idag hade vi ett hundmöte i koppel. Så himla roligt! Jag mötte en tjej med 2 golden ( tror jag) men jag bytte håll så hon hamnade bakom mig. Vi kunde fortsätta att träna exakt likadant. Han bara tittade bakåt ett par gånger och fick jättemycket beröm.
Tjejen matade sina två hundar, som gick tyst och fint vid hennes sida.
Så otroligt stolt över Love!
Har ingen film från det tillfället. Men här är när vi träffade på rådjursspår och Tomas filmar. Då var godis inte så värdefullt, men han drog inte ändå!
Efter varje träning behöver han " pysa" ut stressen, så det får han. Då kutar han lös en bit, men kommer tillbaka direkt!( ja, jag har ont i ett knä, därav min haltande gång)
Lycklig hund fick följa med på ridtur idag. Karin och jag red ca 5 km och det gick jättebra. Mötte till och med en skogsmaskin.
Nu har vi tränat i några veckor på läxan som vi fått av Anna. Vi blev ju lottade som projektelev, Love och jag. För den som inte vet, som inte följt vår resa, så har det varit min svåraste utmaning det här att gå i koppel utan stress. Att lära en hund som drar för den inte vet vad den ska göra, är ganska lätt. Men en som är stressad och vill fly, är mycket svårare.
Att fly har varit ( och är ibland) hans lösning vid stresspåslag. Det bara brinner till i huvudet och han springer, döv och blind, typ.
Nu har vi börjat superlätt. Innan jag kom hit ( i filmen) så fick jag droppa godis när vi gick, rakt ner, bakåt och framåt , inom kopplet längd. Då sprang han mer, så långt kopplet nådde och sen tillbaka. Några gånger har det gått sämre igen. Sen bättre igen. Idag försökte jag filma själv, vilket är svårt!
Men jag ser att han går lugnare, har fattat hur långt kopplet är och han kunde till och med nosa lite lugnt, vilket jag inte fick med på filmerna.
Tillägg: Jag försökte börja så här, redan när Love kom hit. Men det gick inte då. Han var för stressad och kopplade ihop godis med träning ( press) så han kastade sig i kopplet när jag droppade godis. Och nosa gjorde han ju inte heller. Det tog flera månader innan han förstod att det var okej.
En liten, liten stund av lycka ser ni här. Svansen, hans lugn, uttrycket. Jag har kämpat med att Love vara med om han är lugn och låter bli att snappa efter fåren när de äter. Här tror jag att han kom på själv att han gjorde alldeles rätt!
Lånat och godkänt Från Anna Ringh på Alltidhundtid.
Frivillighantering och startknapp
Vad är frivillighantering? Det handlar helt enkelt om att ge hunden möjlighet att ha kontroll över hur och när den vill bli hanterad. En del saker måste göras men det betyder inte att hunden inte ska ha något att säga till om alls. Man ger kontroll till hunden genom att lära den en start- och stoppsignal så den kan säga till när den är ok med att göra det som ska göras.
Startsignalen är ett beteende hunden utför för att starta en händelse, vilket beteende beror på vilken situation, det måste inte heller vara ett särskilt beteende för alla hundar i alla situationer. Meningen med att ha en startsignal är att ge hunden kontroll över situationen, att den förstår att den får säga Ja eller Nej till att händelsen sker och när. När hunden känner att den har kontroll och blir lyssnad på minskar stressen och det obehag den känner inför situationen. För obehag känner den, annars skulle den inte protestera, eller hur?
För Millies del vid kloklippning är startsignalen att hon använder en speciell godisburk som blicktarget och stoppsignalen är att hon bryter fokusen på burken. Så länge hon fokuserar är det ok för mig att fortsätta, släpper hon fokuset gör vi en paus och väntar på att hon säger att hon vill starta igen.
Nu när hon känner att hon har kontroll över situationen och kan säga Ja eller Nej så har kloklippningen gått från obehag till en snabb avklarad rutinsak. Inget tvång och hon styr när vi börjar och när vi slutar. Hon har gått från att säga ”över min döda kropp!” till ”det är ok att du klipper lite till! Kör!”.
Hur lär man in det?
Man börjar med att bestämma vad som ska vara start- och stoppsignal. Välj något som passar det ni ska göra. Vi valde blicktarget som startsignal för det bjöd hon själv på i början när burken kom fram och ger mig händerna fria och kan utföras oavsett om h
Love tränar att vara hos fåren när det det inte händer så mycket. Idag gick det så bra. I början var han lite rädd för dem.
Love-rapport!
I tre veckor har Tomas haft ledigt från jobbet. Och jag har också varit ledig mycket. Så vi har gått många promenader ihop! Det var ju en sak jag undrade om det någonsin skulle funka. Nu har vi gått bara här hemma och han har varit lös. Men vad skönt att det går. Vi kan prata med varandra och turas om att ropa på honom. I koppel har han exploderat så fort vi har pratat och han han varit nära utfall hela tiden.
Sen har jag ju haft turen att få träna koppelträning med Anna. Det är just nu mycket belöning och inga krav. Men vad bra det går! Tomas har till och med kunnat gå bakom och filma! Bara det känns som en dröm!
Idag red vi, här hemma och Love var med.
Allt sker ännu här på gården och runtomkring. Men jag är så nöjd och glad.
Blev påminnd av Anna Ringh igår att belöna allt möjligt, som man vill ha. Jag har idag försökt att fånga "gå sakta". Speciellt i dörröppningar där Love rusar. Men även ute. Det gäller ju bara att hinna se. Man måste vara lite steget före!
Att springa fort är ju en bc- grej! Men det går ju faktiskt att gå sakta med.
Hundkurser med positiv förstärkning och ridning på fina islandshästar
