19/02/2024
I höstas hände det där som jag inte ens kunde föreställa mig, Hoken fick kolik så allvarligt att det inte fanns något alternativ än att låta honom gå vidare 💔
Efter 16 år tillsammans så är det så konstigt att vara utan honom, han har varit en så stor del av mitt liv och min hästutbildning, vi har liksom vandrat den vägen tillsammans.
Ens egen sorgeprocess är ju relativt enkel att ha koll på, men alla andra som också berörs kan vara svårare att veta hur de mår. Här sörjde förstås Hokens vänner Mazaj och Addis, de fick 6,5 år tillsammans, men jag förstod nog ändå inte riktigt hur ledsna de var. Framförallt Mazaj, det var först några månader senare jag förstod hur hårt det hade tagit på honom, han som inte har bott på så många ställen i sitt liv hade Hoken som en stor trygghet och något av en fadersfigur tror jag. När han sen försvann blev det en stor saknad men också lite identitetskris för honom och en stor undran om hur livet kommer att bli.
För att hjälpa Mazaj har jag behandlat honom med akupunktur och försökt vara lyhörd för vad han behöver i både vila och träning. Akupunkturen är en fantastisk behandlingsform, man behandlar inte bara den fysiska kroppen utan även det mentala och själsliga. Genom att hjälpa till att släppa blockeringar på ett känslomässigt plan kan man hjälpa till att bearbeta sorgen och gå vidare ✨🙏
Jag är så tacksam för alla år med Hoken och allt han lärt mig, alla borde nångång få ha en häst som han i sitt liv ❤️🦄
