17/09/2024
Reflektion från helgen
I helgen hade vi Gabriella och Emil på besök. Gabriella jobbar som djurkommunikatör och gjort det sedan slutet 80-talet. Och Emil är osteopat.
Jag träffade Gabriella första gången 1998 då hon kommunicerade med min arab Danfas.
Jag gick dit med ett öppet sinne men måste erkänna att jag var skeptisk. Som sagt vi hade aldrig träffats jag hade inte ens läst om henne då utan fick frågan av en kompis då de ville fylla tiderna.
Kom ihåg, Gabriella bor på östkusten, hon frågade 2 st frågor när vi kom, vad heter hästen och hur gammal är den.
Sedan blev det en lång tystnad, vi båda satt i boxen hos hästen och jag tänkte när startar det hela. Och så ser jag att hon skriver febrilt på ett papper.
Under mer än 30 min antecknade hon massor. Sedan när hon var klar så bläddrade hon tillbaka och frågade om jag var redo.
På den tiden så fanns det inga smart phones att spela in samtalet på utan jag hade fått i uppdrag att ta med ett inspelningsbart kassettband.
Jag gav henne bandet och hon hade en portabel liten kassettbandspelare som hon använde och spelade in på.
Hon började i alla fall prata om hur Danfas kom till mig från att han var liten.
Hon drog upp saker som jag och han gjorde tillsammans. Även saker som min pappa gjorde med honom och deras speciella band.
Han pratade om stället vi åkte till ofta nästan varje helg och det gillade han, det var vårt sommarställe och vi åkte under våren och hösten i stort sett varje helg och på sommaren bodde vi där hela sommarlovet.
Han berättade om att han varit ledning en olycka där han ramlade ner för en bro och slog sig illa i ryggen då det var stenar i vattnet och nu hade ont i 2 ryggkotor. Han poängterade dock att det var inte jag som ridit det var viktigt.
Och mycket riktigt det var en kompis till mig som lånat honom och var ute och red och detta hände och hon ringde hem till mig sedan och grät och berättade vad som hänt och att han trampade snett på stenbron, tappade fästet och ramlade ner.
Det var så många saker som kom fram som hon OMÖJLIGT kunde veta. Jag var tyst länge och försökte smälta detta då jag inte visste vad jag skulle säga eller tro. Jag vet att tankarna gick först att vem av mina vänner känner hon som hon kan ha kontaktat och hört sig för men sedan kom jag på att inte ens dem visste om många av de sakerna hon berättade om. Så det gick inte ihop för mig heller.
Jag tänkte att detta är ju helt otroligt och också kul att få veta att han trivs hos mig och att vi har roligt ihop.
Inte kul dock att veta att han fortfarande har ont i ryggen.
Min fråga var då vad jag kunde göra för att hjälpa honom med det och det var ju att försöka hitta en kiropraktor.
1998 kunde man inte söka på nätet så det var ju via kontakter, tidningar jag tillslut hittade en kiropraktor som var utbildad på häst.
Jag åkte till henne och tänkte vad ska jag säga när hon frågar varför jag kommer. Kan ju inte säga att min häst sa att han har ont i L4 och L5 🤪
Så jag sa bara att jag känner att min häst är stel och jag tror han har lite ont i ryggen.
Hon började känna igenom honom och kommer till ryggen och stannar då upp och säger - Ja han har problem här i L4 & L5.
Ni fattar min förvåning va?! Då tänkte jag - Ja det går att kommunicera med dem och dem kan berätta.
Hon fixade till honom och det blev super efter det.
Efter denna gången har jag tagit hjälp av Gabriella i omgångar och nu sedan ett år tillbaka har jag bett henne komma regelbundet. För jag vill ha uppföljning och veta att jag är på rätt väg i mina tankar eller nåt jag missat eller om jag kan hjälpa på nåt annat sätt.
Det är guld värt för mig. Nu spelar man även in samtalen med sin telefon och jag går tillbaka och lyssnar många gånger för att repetera och se så jag inte missar nåt. Samt att man behöver några gånger på sig då allt inte fastnar första gången.
Också roligt att lyssna på de första samtalen kontra de senaste samtalen och förändringarna som blivit.
Tyvärr kan det komma fram saker som är riktigt sorgliga och ledsamma om vad djuren har varit med om tidigare eller hur det upplevt sina situationer i tidigare hem från att de var små.
Förra året var det Ella nu var det Ada. Det är svårt att förstå och ta in tror jag när man inte kan sätta sig in i deras situation och deras beteende inte visar direkt att det är så de känner. De själva kan leva i någon slags psykisk ohälsa. Det är ganska hemskt när man sedan hör hur de själva tänker om människorna i sin omgivning och stall osv. Fat människorna själva har inte alls uppfattat det så.
Det jag vill säga lite med detta inlägget också är att om ni får chansen så kom med ett djur till Gabriella och det oavsett typ av djur.
Ha ett öppet sinne och våga lyssna, det gör så mycket.
Man får också ett helt annat band till sitt djur efteråt. Det jag märker är att djuren blir lugna, harmoniska och tillfreds för nu vet de att du vet och kan hjälpa om det behövs och förstår deras agerande i vissa situationer.
Nu har också Emil varit med de sista gångerna vilket gör att om djuret behöver lite justeringar i kroppen. Kan vi lösa det där och då och man behöver inte som jag 1998 leta reda på en kiropraktor och åka dit en annan dag.
Gabriella och Emil är tillbaka till våren igen. Men finns möjlighet att boka extra tillfälle om mycket intresse kommer in.
Så är ni intresserade eller har ni frågor och funderingar så är ni hjärtligt välkomna att höra av er.
Ja jag vet att många är skeptiska och inte tror på det men tro mig ni kommer bli förvånade. Vet också folk som säger jag vill inte veta. Vad är det ni är rädda för? Vill ni inte hjälpa ett djur?
Det kan bara bli bättre säger jag.
Kramar 🤗
Bildcollaget är på mig och Danfas som jag fick när jag var 10 år då var han 6 månader och vi levde ihop i 25 år då han gick bort. Han var min bästaste vän! 💕🐴🥰❤️
