Hej goa vänner!
Idag lördag 19 okt. har vi haft Korskilde¨s Gerda här i tre veckor. Riktigt rejäl tik med en hel del försvar, fina aggressioner, samt stor kamplust. Lisa kör mestadels små övningar där Gerda inte får försvara sina prylar, framför allt inte bollar som hon inte vill lämna ifrån sig. Avledning med godis är väl inte riktigt min melodi, men Lisa lyckas ganska bra och de slipper konflikter.
Bifogar en liten video med Lisa och vår nya störtsköna tik Gerda.
Hej vänner!
Vi har idag fått in vår nya avelstik Korskilde Gerda DK21331/2021. Född 29 augusti 2021. (3 år)
Så långt jag har kunnat bilda mig en uppfattning så är hon riktigt rejäl och kampstark, men också nyfiken och nervstark.
Stort tack till vännen Therese Forslind på Mixalex kennel som hjälpt Lisa med alla kontakter, samt även ombesörjt transporten från Danmark. Tack också till den danske ägaren Rikke Hansen för att vi fick förmånen att köpa loss Korskilde Gerda.
Jag lyckas sällan lägga ut videofilmer, men hoppas det funkar nu....
Leif, Stina, Lisa och Baron. Bita-övning, samt en berättelse om en ilsken hund och en gammal man..
Söndag 25 aug kom Leifs hit med sin dotter Stina som behövde övningsköra lite landsväg. Leif tog då tillfället i akt att låta färden gå ner till oss på HasseMans. Leif var lite spänd på att kolla på Barres utveckling. För att jag skulle få nån uppfattning om Barres prestanda fick Stina till uppgift att filma övningarna. Kämpa med trasor och bollar tyckte jag var lite överspelat, för Barres självförtroende var det absolut inget fel på och Leif menade att det snart var tid att lägga in mera hotattityd. Detta för att stärka hans försvar och aggression.
Barre är i grunden en trygg och nervstark herre som inte låter sig övertygas av små hotattityder. Det fordrades ganska stora retningar för att stabile Barre ska hetsa upp sig. Han har också lite svårt att dra på med kraftfullt ståndskall i bevakningen. Leif lyckas ju med det mesta han tar sig för och fick efter ett par övningar till intensivare skallgivning. Passet avslutades med att Leif och Lisa enades om att stärka Barres aggression i samband med en ny träff någon gång i september. Stort tack till Leif och tack till Stina som filmade.
För att göra en liten jämförelse mellan Barres stabila psyke och en av mina tidigare avsevärt mindre stabila schäferhanar vid namn Acke som jag hade på sextiotalet ska jag berätta om ett slags omvänt förhållande. Acke var i hög grad försvarsbenägen och nästan typ ångestbitare. Hans nerver klarade inte riktigt av att värdera och sortera vad som var vänligt sinnade eller hotande intryck. Acke var därför en ganska farlig schäfer. Att jag över huvud tagit stod ut med honom berodde på att han var en extremt bra draghund.
Efter att ha bitit några kompisar och dessutom blivit underkänd i karaktärsprovet två gånger, så stod jag inför eventuell avlivning eller avyttrande till någon spekulant som ville ha en försvarsbe
Hej nu igen vänner! Dags för en fortsättning på ALFA-perioden
De flesta människor har någon slags dygnsrytm av typ jobba-fritid-supa-älska-sova, samt ytterligare tid avsatt för semester. Måste nog bekänna att svennerutiner aldrig har varit min grej. Det gällde att ta tillvara på alla dygnets timmar. Under den värst intensiva perioden avverkade jag också bl.a. Instruktörskurs 2 i Sollefteå, Skyddskurs i Strängnäs och Domarkurs 2B i Smålandsdistriktet. Tiden för Alfa blev därför tidvis lidande Det skulle dock visa sig att hon var synnerligen klok och lättlärd.
Kursen till Instruktör 2 var förlagd till Försvarets Hundskola där befälen Strandfur och Järverud var utbildare. Lärorik kurs förstås, men det som väckte mitt intresse på riktigt allvar var Sven Järveruds genomgång om valputveckling för oss som blev hans insiders. Jag häpnade över hur lekande enkelt Sven lärde valpar att utveckla färdigheter med små övningar i jakt och flockdrift.
Under 70-talet var dressyr ofta förenat med tuffa tag. Bruksveteranen tillika svenske mästaren i skydds, Staffan Nilsson i Piteå, myntade senare en liten fyndig slogan som löd: ”RYCK OCH SLIT – HIT OCH DIT – SPARKA OCH SLÅ – MED SBK”. Ganska talande för hur det gick till förr. Jag själv och mina gelikar var nog ansedda som ganska brutala. När nya metoder introducerades var vi skeptiska. ”Sånt där skit kan kärringarna i lydnadsklass syssla med,” tyckte vi riktiga bruksare!
Sven Järverud gav mig en rejäl utskällning när han förstod vilka katastrofala fel jag gjort med mina tidigare hundar. ”Hasse, du som är skicklig på hundhantering har dessvärre gjort många tankefel!” ”Jo men..., jag har ju följt SBK-boken!” ”Den skitboken har förvridet skallen på många begåvningar så den kan du elda upp omgående!” Efter Svens uppläxning insåg jag att det var dags att revidera en del av mina tidigare ståndpunkter!
Tiden gick och valpen Alfa växte
Hej igen vänner! Sist handlade det om min småhundskurs. Här följer nästa kapitel där jag vid kursen för brukshundar fick stifta bekantskap med schäferhane FYRA samt hans kvinnliga ägare. Det som sedan följde blev språngbrädan till en mäktig resa - för mig och många andra inblandade.
FYRAN utmärkte sig direkt! Huva..., vilken rejäl kloss! Kvinnan i andra ändan på kopplet hade uppenbara problem att hantera honom. Efter några varv insåg jag att det inte var meningsfullt att besten med vidhängande tjej medverkade. Övriga deltagare skulle garanterat bli fällda och nedplöjda i gräset.
Vid nästa stopp kände jag mig föranlåten att tala allvarsord med tjejen. ”Kan jag hjälpa dig med din hund” - försökte jag och sträckte mig mot kopplet. Svaret blev en hopskrynklad nos och ett dovt men otvetydigt morrande! Oj-oj-oj då..., ingen backväxel på den, - tänkte jag.., men inget psykfall heller..., bara jävligt rejäl! ”Vi måste nog ta ett snack om din stökiga kille” -sa jag. ”Jo, jag förväntade mig nästan det” -sa tjejen.
För att undvika kritik från deltagare och åskådare hade ett påbud utgått från klubbens ledningen som förkunnade..., att instruktörer inte längre fick vända-upp-och-ner på deltagarnas hundar under pågående kurs. Jag upplyste därför om att vi borde träffas på annan tid och annan plats.
”Ok, men då kan du väl lika gärna komma hem till mig när du får tid” - sa tjejen. Sen överlämnade hon ett prydligt visitkort med adressuppgift samt övrig upplysande information - Inköpschef X-X Landstinget Kronobergs Län.., läste jag. Jisses! Höjdare alltså...!
”Jo, men du förresten, vad heter din jycke och hur gammal är han”? ”Han heter Bellman och är 15 månader” - sa tjejen. Ok, jag instruerade henne om de förberedelser som behövde göras inför min ankomst och nu föll kunskaperna om aggressionsanlag som jag fått mig inpräntat av Lasse Neij väl på plats. - ”Gör så
Tisdag efter påskhelgen 2024
Nu är valparna i C4-kullen utflugna. Istället för massor av text om valparnas utvecklingen under sista veckan, samt de nya lyckliga ägarnas omdömen, så blir det en liten videosnutt som får illustrera begreppen ”Respekt och Förtroende” vilket är en förutsättning för all framtida gemenskap bland både djur och människor.
Jag vill dessutom bidra med en liten tankeväckande historia om hur småvalpar uppfattar sin omgivning.
För länge sedan kom en nyexaminerad Stockholmskonstapel, med ambition om att få bli hundförare till oss på Hasseman's. Han önskade välja ut en lämplig valp ur en kull som då var sju veckor. På vägen hit hade han köpt en kasse med färgglada bollar på bensinmacken i Flen.
Jag anvisade honom ett par valpar som jag ansåg lämpliga, men han hävdade bestämt att han visste exakt hur bra valpar skulle uppträda. ”Först ska jag kolla jaktlusten”, sa han. Så tog han med en valp, sin bollpåse och sin ”vet-bäst-uppsyn” ut på gräsmattan. Väl där kastade han upp en boll i luften ett par gånger, för att sedan hiva iväg den c:a 30 meter framåt.
Valpen, som var sysselsatt med att bita i hans ena sko, hade förstås noll intresse för den boll han aldrig fått se. ”Där ser du”, sa konstapeln.., ”valpen har ingen jaktlust!” - Så du tycker det, sa jag som lärt mig att inte onödigtvis käfta mot ordningsmakten. Sen hämtade han nästa valp och upprepade proceduren – med samma resultat. ”Ja, du ser ju själv”., försökte han, ”den här har inte heller någon jaktlust!” Nu kunde jag svårligen hålla mig längre utan tog på mig instruktörsminen....
Du grabben! En sak ska du ha klart för dig när det gäller småvalpars synförmåga! När de är runt 7-8 veckor ser de högst en och en halv meter tydligt. Vill du att de ska hämta en boll så måste du först intressera valpen för bollen nere vid marken och sedan.., rulla den rakt framåt. Men bara någon
C4-kullen snart 8 veckor. (leverans under påskhelgen 2024).
Ärligt talat känns det lite vemodigt att skiljas från den här underbara valpkullen. Dygnet runt har de underhållit mig via videokamera in till min dator vid sjuksängen. Personligen har jag aldrig skådat så fartfulla, frimodiga och kampstarka valpar. Även Lisa, som dagligen skött det praktiska hantverket, instämmer i detta omdöme. Alltså..., förbaskat tråkigt att skiljas, men nu är det dags för de nya ägarna att ta över. Bara att önska dem alla lycka och välgång framöver!
Övrigt i veckan:
Under tisdagen utförde veterinär Helena Stenebo besiktning, vaccination och chipmärkning. Behöver jag säga att hon var ganska imponerad av deras frimodighet.
Onsdag förmiddag ägnade sig mamma Zegra åt - *”räfst och rättarting”- av sina avkommor. (*fornnordiska som lär betyda Straff och Tillrättavisning). På ett hårdhänt och konsekvent sätt förklarade hon hur man ska uppträda i en ”fin familj”. Uppenbart tog telningarna intryck och fogade sig efter anvisningarna. Nu kan familjen vid behov umgås på ett fredligt sätt, vilket illustreras av bifogad video.
DU som blir ny valpägare..., när det behövs, ta gärna efter mamma Zegras fostran och DU..., dra inte upp din valp i kamp och försvar i onödan! Dessa drifter finns redan i överflöd!
Författat av ”Hasseman him self”
C4-kullen 7 veckor 23 mars 2024
Tack för all trevlig respons! Jag tror aldrig vi fått så mycket glada hejarop och kommentarer. Anledningen är förstås de fina valpbilderna. Nåväl, nu har vi äntligen fått SKK:s registreringsuppgifter och Lisa har beställt veterinär Helena Stenebo för besiktning, trippelvaccin och chipmärkning.
Vi fick besök av vårt teknisksnille Tom och hans sambo. Med sig hade Tom sin mamma, samt en drös med barn. Mamman visade sig vara nära släkting till legenden, tillika forna svenske mästaren i skydds, Sixten Pulliainen, där hon tillbringat barndomen tillsammans med hans schäferhundar.
En gång, för länge, länge sen, jag tror det var 1974, hade jag förmånen att träffa Sixten på en skyddstävling i Västerås. Runt legenden flockades ett helt hov av beundrare. En av dem var en annan skyddslegend, nämligen Rolf ”Kolbäckaren” Johansson. När jag hade kört färdigt mitt skyddspass och bedrövad över resultatet gick från planen kom Sixten och Roffe fram till mig: ”Grattis..., vilken jäkla bra schäferhane du har”, sa Sixten! ”Du har en helvetes bra skyddshund”, fyllde Kolbäckaren i, ”men han går inte att tävla med”! ”Men DU Hans..., anmäl dig till min skyddskurs i Strängnäs så ska din hund få några välbehövliga flygfärder!” ”Visst..! Fan va kul” - sa jag..., och på den vägen blev det...., och på den vägen är det...., fortfarande!
Under torsdagen kom Emilie med sin superschäfer Hasseman's Atle förbi för att morsa på valparna. Emilie har under årens lopp haft ett stort antal Hassemannare i sin tjänst som skyddsvakt. Den första var en enastående bra tik från en fantastiskt bra kull. Hon hette Qta. Det blev förstås massor med tjejsnack under tiden som Emilie på ett smart sätt klippte valparnas klor. Tack Emilie för all hjälp vi fått, samt att du hållit kontakten med oss under 30 långa år.
C4-valparna fördriver numera all vaken tid med att äta kött, bit
Nalle rejsar i ett blöthål 221030
