Medveten samvaro - hel med häst

Hem
Sverige
Stenungsund
Medveten samvaro - hel med häst

Hästterapi, via empatisk kommunikation. Mio-ridning. Utbildad av Emelie Cajsdotter med flock 5+ år.
(12)

13/11/2024

En hälsning från Drottning Cocos om att umgås tillsammans, häst och människa:

Det får vara okej att det inte alltid går “bra” eller som planerat. Det får vara okej att bli lite osams för en stund ibland. Det får vara okej att säga nej till något, eller ångra sig mitt i, för båda parter. Det får vara okej att inte vara på topp. Det får vara okej att flamsa och tramsa. Det får vara okej att känna sig misslyckad och uppgiven. Ibland har vi något att lära och reflektera kring, ibland är det bara våra tankar och känslor som snurrar till det. Vi kommer långt med att sträva efter ett mjukt hjärta, villkorslös kärlek, en medvetenhet om vår intention samt förmågan att be om ursäkt och försöka igen.

05/11/2024

Hästar om döden - Samhain del 2

Som jag skrev sist skulle flocken och jag bjuda in våra vänner från andra sidan under samhain, natten mellan sista oktober och första november. Vi hade turen att få flera besök, och flera fina samtal, så jag tänkte dela några av dem här, för er som blev berörda av förra inlägget. Frågan i rummet, var hur de upplever döden, både de som lever och de som lämnat och befinner sig på andra sidan.

Cocos och Waluso står i den mörka ligghallen tillsammans med Skumpan (i andeform) . De lyfter bilden av hur ett fönster öppnas när någon lämnar. En chans för någon ny att kliva in. (Waluso klev in genom Läckers fönster, och Cocos genom Skumpans).Ett större rum, både för individer men också för tankar/medvetande. Däri ligger en tacksamhet över möjligheten som döden kan ge.

Vilda står ensam vid höhuset och äter, men så tittar jag igen och ser att hon inte alls är ensam, brevid henne står Hjärtrud (i andeform) och Läcker (i andeform). De delar minnet av att njuta tillsammans, av att vara med varandras bästa vänner och spegelbilder. Här kommer inga djupa budskap, det är mer som att de passar på att göra vad de älskade mest tillsammans, att äta. Nu när gränsen står öppen.

Sedan kommer Haddis, min mentor hos Emelie Cajsdotter, som lämnade kroppen nyligen. När hon dog satt jag i hagen hemma och såg plötsligt hur alla stakettrådar försvann. Cocos såg det med. De var utsuddade. Men ändå där. En expansion, den kända gränsen som upphörde. Det var Haddis känsla där och då. Hon påminner nu om detta och säger:
“Döden är när verkligheten som vi känner den upphör, men vad finns det för spännande sedan? Som en gåta man längtar efter att finna svaret på. Ett nytt kapitel, en efterlängtad uppföljare till den där berättelsen man älskade.”

Soul står och minns de han mist till döden. Jag gör samma sak brevid honom. Vi känner på det skrämmande i att förlora någon, känslan av att tryggheten försvinner och vi tappar fotfästet och inte vet hur vi ska vara nu, utan dem. Vi står tillsammans i det och låter oss sörja och minnas. Möter känslor tillsammans. Att stötta varandra.

Mio är väldigt lugn ikväll och förmedlar en känsla av att ha “växt i sina skor”. Man ser hans mamma och Skumpan (både i andeform) som förmedlar stor stolthet över Mio och den han blivit. Att vara kvar är också en möjlighet till förändring, till att växa. Allt som tar slt skapar något nytt. Transformation, förändring. Både för de som dör och för de som är kvar. Något man inte hade velat vara utan, kanske kan vi försöka minnas det när vi hamnar i det akuta, bottenlösa,vid en förlust?

På bilden syns Haddis.

31/10/2024

Djuren och döden (Samhain 31/10-1/11)

Delandet på det här kontot började med döden. När min själsfrände, provokatörernas provokatör och lärarnas lärare i hästkropp; Läcker, lämnade jordelivet. Den största smärta och hjärtesorg jag upplevt. Jag förstod inte hur jag skulle kunna fortsätta leva utan honom, men på något sätt gick det. Det första han förmedlade från andra sidan var stolthet över den väg han och jag gått tillsammans, men också en rungande glädje. “Det mest spännande av alla äventyr” sa han. (Kanske vår stora olikhet, jag är sentimental och romantisk, han var krass och osentimental).

Det är enligt keltisk tradition Samhain ikväll. Det sägs att gränsen till den andra världen och därmed till de dödas själar är särskilt tunn just nu. Denna högtid hedrar de döda och kretsar kring livets slutskede och tanken att nytt liv bara kan skapas genom döden.

Jag vill dela några tankar från djur jag pratat med om döden:

Läcker: Att dö är det ultimata förstorandet av nuet. Det är en fantastisk upplevelse, ett spännande äventyr. Ni behöver inte vara rädda, men kom ihåg att det inte heller är en upplevelse som ska mötas innan det är din tid.

Unghästen Celeste: Döden är som en hållplats på en cirkel med sammanlatgt tre hållplatser/definierbara punkter. Döden är det jag kommer från, den är början snarare än slutet.

Ponnyn Hjärtrud om att få välja sitt dödsögonblick: Om jag får välja dödsögonblick vill jag att det infaller när kroppen helt enkelt ger upp - och lägger sig ner och dess livskraft försvinner (och så blev det). När kroppen lägger sig så går jag men jag kan inte forcera det, kroppen bestämmer när den övergår till död, min själ kan inte lämna inte innan dess.

Själv ska jag be flocken sitta med mig ikväll, och lyssna in själarna till de hästar som lämnat oss; Läcker, Skumpan och Hjärtrud mfl. Döden är alltid svårast för oss som är kvar, i sorgen och saknaden. Rädslan över att förlora de vi älskar till döden och därmed inte få vara med dem mer i fysisk form är närvarande för många av oss. Men kanske kan vi få känna det där spännande äventyret och pånyttfödelsen genom de som korsat gränsen, utan rädsla!

På bilden syns bästisarna Läcker och Hjärtrud.

16/10/2024

Mio om självempati

Häromdagen hade Mio ett möte med en människa som kom hit till gården för att få flockens stöd, det jag kallar hästterapi eller empatiska möten mellan häst och människa. Han lyfte då något jag skulle vilja dela här med:

Mio menar att alla människor har delar i oss själva som vi kanske inte är så nöjda med, som vi vill ändra på, ta bort eller minimera. Vi har också en tendens att lägga samma värderande tankar av bra/dåligt på hästarna i våra liv. Han har upplevt många gånger att människor önskat att hans reaktiva och spända sida skulle tränas bort och ersättas av lugn och avslappning. Det han vill förmedla om detta är att skifta tanken från att förminska/ta bort till att förstora/lägga till. Detta genom att låta alla ens egna (eller hästens) delar få vara med. Gör dig själv större och fyll på med alla delar/egenskaper/sidor av dig, inte för att förminska en annan del utan liksom för att skapa ett större utrymme med fler nyanser i.

För Mio handlar det konkret om att inte ha fokus på att försöka träna bort hans spända sida utan snarare skapa utrymme för honom att utforska andra delar som tex hans healing, hans nyfikenhet, hans trygghet och hans emotionella mjukhet. När allt blir större känns det inte heller längre som att någon eller några delar tar över. Att en del av hans person är att ha nära till reaktivitet och spändhet är inget dåligt, det bara är en del av det som är han. Precis som mjukheten och tryggheten. Han delade detta med människan han bjudit upp på sin rygg, när hon satt däruppe kunde utrymmet öka ännu mer, eftersom de nu var en ännu större kropp tillsammans.

Att öva på detta tillåtande är att öva på självempati menar han. Att acceptera sig själv istället för att döma och värdera. Lika applicerbart på de du har relationer med, hästar som människor. Att skapa både självempati och empatiska möten mellan individer. Att göra varandra större!

På bilderna syns Mio på utforskande runda lös i trädgården hemma.

05/10/2024

När ryttare och hästmänniskor slåss med näbbar och klor i kommentarsfälten för att försvara det normaliserade våldet och de militära traditionerna skickar Vilda en hälsning:

Näst intill alla människor som är med hästar säger att de älskar hästar eller att hästen är ens bästa vän. Då är det inte svårare än såhär:
- man slår inte den man älskar
- man vill inte tillfoga den man älskar skada (betsla upp, sporrar, piskor, inspänningar osv)
- man tvingar inte den man älskar att göra saker mot sin vilja bara för att få sin egen önskan uppfylld
- man vill inte vinna över den man älskar för det innebär att den andra förlorar
- man vill inte inskränka på den man älskars naturliga behov och livsvillkor för att det är bekvämare för en själv
Gör man ändå sakerna ovan så är det dags att stanna upp och se sig själv I spegeln och inse att det inte är kärlek. Och att det inte är din bästa vän, utan ett redskap för att uppfylla dina egna behov

(Ja, Vilda är kompromisslös och rak men jag håller med henne i vartenda ord)
Det går att förändra sina vanor, rutiner och tankemönster. Det går att skifta. Och att älska på riktigt och uppleva en djupare samvaro. Det går att leva och umgås med hästar i ömsesidigt samtycke.

17/09/2024

Waluso om kontraster (med input från Drottning Cocos)

Waluso är en individ som verkligen personifierar det här med kontraster. Det är allt eller inget, det skiftar snabbt. Ingen dag är den andra riktigt lik. Han är också en mästare på att hjälpa oss i att låta allt finnas, alla känslor rymmas, att “lyckas” och “misslyckas”. Att tänka bort idén om utveckling som en linje som förväntas gå framåt. Han upplever alla känslor lika starkt, oavsett nyfikenhet, glädje, ilska, oro, leklust osv, han är alltid 1000% i stundens känsla. Men när vi människor ser honom orolig, eller arg kan vi genast gå till tanken om att hjälpa honom ur det. Men det han önskar är istället att vi står bredvid och bara låter känslorna finnas. Att stå kvar, oavsett känsla. Han ser inte att vissa känsloupplevelser skulle vara oönskade, han ser snarare att kontrasterna av att uppleva dem alla gör det starkare och mer levande. Hade han aldrig varit orolig hade han inte heller kunnat uppleva samma starka lugn. Hade han inte upplevt så stark ilska hade han heller inte upplevt enorm glädje.

Jag tänker på mig själv, som lever med ständig fysisk smärta. Ibland blir man så oerhört trött på smärtan. Men hade jag inte haft den upplevelsen hade jag kanske inte heller varit lika tacksam och närvarande i de stunder kroppen är mindre smärtpåverkad. Inte som att jag önskar mig smärta, men jag kan ändå se att mitt liv har blivit djupare och mer meningsfullt på många plan av att leva med den. Lite liknande med erfarenheten av långvarig depression och brist på livslust, kontrasten mellan det och livsglädje gör att livet blir så mycket rikare och fyllt av tacksamhet, särskilt för de till synes små sakerna. Att vara tacksam för sina erfarenheter, även de som kändes tunga när de inträffade.

Cocos inflikar att man på sätt och vis skulle kunna säga att meningen med livet är kontraster. Det är kontrasterna som ger oss de djupa insikterna, de där upplevelserna vi aldrig glömmer. Det är kontrasterna som är att leva.

På bilden syns jag och Waluso häromdagen, efter upplevda kontraster där Waluso först sprang omkring på gräsmattan som ett yrväder och sen bara ville stå helt stilla och kramas.

29/08/2024

Soul- hur vet man vad man gillar? Om friheten i att upptäcka ett nytt jag.

Han nämner stor förändring som tex separation, flytt eller förlust. Hur detta, först smärtsamma, samtidigt skapar en öppning för friheten i att utmana den gamla bilden av sig själv och hitta nya delar. Att ta reda på vad man verkligen tycker om och vill, och därmed kanske inse att man gjort saker tidigare som man egentligen inte ville. Men det förflutna behöver absolut inte vara dåligt, han ser det mer som att det nu kan bli ännu bättre, djupare och mer meningsfullt.

Soul har levt främst i rollen som omhändertagare i relation till människor, det innebär att han blir glad av att göra människor glada. Om människan blir glad av att hoppa så gillar Soul det, om människan blir glad av att borsta honom så gillar han det osv. Och det är en glädje som på inget sätt är dålig. Men jag minns hans stora förvåning när vi och flocken, när han flyttade in, ställde frågan om vad han gillar och blir glad av själv, om vi plockar bort människors känslor.

Det tog tid för honom, den här upptäcktsfärden (som kanske aldrig blir klar för någon av oss). Han fick främst hjälp genom spegling med flocken, att se en grupp som så starkt känner efter och fattar beslut därefter. Individer som är hans motsats och inte sätter människan först. Men också av att se att de individerna var lika accepterade och älskade av människorna ändå. Att prova, och utforska. Vi såg att något vi människor kunde bidra med i processen var uppmuntran och beröm i att säga nej och att våga vara “olydig”.

Något av det starkaste i hans resa var att han hittade sin nya essens som varnare, men också att hitta ett annat självvärde som inte var kopplat till vad han kunde göra för andra. (Även om han genuint tycker om att hjälpa. Men nu utan känsla av förväntan). Han blir glad av: söka efter mat i stor mångfald, leka med kompisar, umgås med människor och hjälpa dem men utan förväntningar där varje möte får ta form i stunden, att knuffas, att bocka i uppförsbackar samt känslan av att flyga (genom att studdsa).

Han kom på att han inte tycker om att: bli borstad och pysslad med. Att sitta fast. Att vara "lydig" /följa förväntningar.

På bilderna syns Soul aka Solle aka StuddsBolle

15/08/2024

- Att bli sedd och accepterad för den man är.
- Att bli hörd.
- Att bli sedd med nyfiken empatisk och ickedömande blick.
- Att bli tillfrågad om vem man är, vad man vill och längtar efter.
- Att få uttrycka sig fritt, känna alla sina känslor.
- Att ha rätt till sin egen kropp och existens. Att inte anses "vara skyldig" att uppfylla andras önskningar.
- Att ha ett sammanhang, en tillhörighet.
- Att få känna sig trygg och älskad, med villkorslös kärlek.
- Att få vara i frihet.
Det är precis lika livsnödvändigt för oss människor som för hästarna (och andra djur). Låt oss ge varandra just detta, tillsammans.

07/08/2024

Waluso - om frihet i samvaron mellan häst och människa.

Han lyfter två saker som gör att han upplever frihet i samvaron med människor, och därigenom glädje och välmående. Det första är kopplat till tid, både att saker får ta tid men också att inte se tid som linjär. Och därmed inte förvänta sig framsteg/utveckling i en rät linje. Att något kändes bra idag behöver inte betyda att vi någonsin gör det igen, eller att det ska gå ännu bättre nästa gång. Vi maxar nu:et och är i upplevelsen, vi suger i oss den med hela oss, även genom att landa tillsammans efteråt. Vi är tacksamma för och nöjda med våra upplevelser oavsett om de blir en fortsättning. Där i ligger frihet för honom.

Men frihet kommer också av acceptans och han lyfter åter mantrat som är så viktigt för honom i alla möten:
"Jag accepterar dig och allt som är du - Jag accepterar mig och allt som är jag"

För att samvaron ska bli jämlik och glädjefylld för båda vill han att vi frågar oss om vi kan acceptera hästen och dens behov och person fullt ut och inte försöka förändra/hålla tillbaka den.Kan jag ärligt svara ja så är det kanske läge att faktiskt göra det där vi tänkt oss tillsammans.... men det stannar inte där, med den andre. För när frågan ställs går den åt båda håll samtidigt, och den kommer även tillbaka till mig i formen av “Kan jag acceptera mig själv, allt det som är jag, mina känslor, mina behov, i det här mötet?” Genom att stå en stund tillsammans i de här frågorna infinner sig klarsyn och svaret på om vi är redo för den tänkta samvaron. Om jag inte kan acceptera hästen fullt ut, eller mig själv, just idag så kan jag ju alltid avstå! Att jag avstår idag innebär inte att vi känner samma och avstår en annan dag. Att känna efter och kunna säga nej är också en frihet!

Jag som försöker leva enligt hans tankar kring detta tänker att den här acceptansen, och närvaron i nuet, är en så viktig del i vårt övande på att möta hästar utan att någon tar plats på den andres bekostnad, jämlika möten. Där ingen förminskas, där vi accepterar varandra och oss själva fullt ut. De vi är just nu, just idag, just i detta nu. Utan krav på prestation och framsteg.

Bild 1 på Waluso som avstår , bild 2 på gemensam landning av upplevelse

24/07/2024

Ridsport och tävling nej tack! Läkande och jämlika möten mellan hästar och människor -ja!

Återigen ser vi hur fruktansvärt empatilöst hästar behandlas inom ridsporten. Som objekt utan rätt att finnas för sin egen skull. Jag blir lika förtvivlad som alla andra av hur hästar behandlas och är emot allt vad tävling med häst heter. Men hästarna svarar alltid samma när jag frågar hur vi kan hjälpa fler, hur vi kan ändra systemfelet: Fortsätt dela ett annat sätt att vara på med oss hästar.

Så jag vill lyfta hur mötet mellan häst och människa kan vara så mycket djupare och jämlikt, med andra intentioner än att den ena parten får sin längtan uppfylld men inte den andra. I söndags hade vi meditation med flocken och en grupp, för dem, nya människor. Flera hästar här har verkligen en historia som innebär att de borde vara 0% intresserade av att någonsin se en människa igen. Men de skapar trots det en fantastisk guidad meditation, där de erbjuder deltagarna att få uppleva att vara en del av deras flock, att bli stärkt och lyft, att få vara med. De står i djup koncentration och låter sina klokheter skölja över oss. De annars så rörliga individerna är helt stilla. Man kan se hur alla på platsen, hästar som människor andas i takt. Efteråt erbjuder de fysiska möten, och samtidigt som alla delar rummet ser man hur möten mellan olika individer uppstår och hur läkning, åt bägge håll skapas, oavsett om det är en kort eller lång stund, ett möte på håll eller genom beröring.

De lyfter hur möten, på deras villkor, utvecklar flocken och därmed jorden. Det uppstår olika relationer mellan olika individer, och ju fler möjliga relationer, desto mer fylls all längtan och ger olika upplevelser. Att mötas utan förväntningar, utan krAv, utan att den ena ska underordna sig den andre skapar så fantastiskt magiska stunder. Att låta saker uppstå ur ingenting, eller snarare ur den där starka själsliga längtan vi alla bär inom oss, men kanske lätt tappar bort?

Ett sätt att upplösa objektifiering och utnyttjande är att lösa upp gränserna kring konceptet ägande. I människans värld ska djur ha en ägare, en ansvarig. Vi är noga med att det alltid står flera personer som “ägare” på varje djurs papper här, för att försöka göra utrymmet för dem lite större. Det är en av de saker jag försöker ge hästarna som tack. De ger mig så oerhört mycket som gör mitt liv fullständigt, de hjälper mig med min fysiska smärta, med mitt känsloliv. Jag är tacksam över att kunna erbjuda dem ett hem i frihet och kärlek, där de får finnas för sin egen skull, uppfylla sin längtan och leva så naturligt hästliv som möjligt. Och jag vet att ni är flera med mig. Fortsätt dela, fortsätt förändra världen med vänlighet. Tack.

På bilderna syns några vackra stunder från söndagens träff.

11/07/2024

Problemhästar" finns inte.

På förekommen anledning: Vi använder själva inte ordet problemhästar då vi inte anser att hästarna är problemet. Problemet är människan, när vi tar bort hästarnas möjlighet att utföra sina naturliga behov som tex att gå i flock, röra sig fritt, söka föda, få utlopp för sina instinkter. Vi säger ofta att hästarna här är individer som inte kan eller vill anpassa sig till det normativa sättet människor ofta har hästar på idag. Det innebär inte att de är problematiska eller bråkiga. Snarare missförstådda både som individ och art, att de förväntas anpassa sig till en värld som inte tar hänsyn till deras behov och längtan.

Alla har rätt att leva för sin egen skull, inte för att uppfylla någon annans behov eller önskningar! Hästen Läcker visade oss en annan väg att ha häst på, och genom detta har vi kunnat erbjuda de här hästarna som lever här ett hem.

Snabbt svar på två vanliga frågor:
- vi har tyvärr inte möjlighet att ta emot fler hästar i nuläget.

- hur funkar veterinärvård/hovvård? Vi är ju fler och fler som har häst på detta sätt, fler som ser hästen som individ och inte objekt. Det innebär ju att det också finns fler och fler empatiska, tålmodiga veterinärer och hovvårdare som skapar jättefina möten med de här hästarna. Ibland får man tänka lite utanför boxen för att hitta bra lösningar bara! Vi är enormt tacksamma för de vi har i "teamet" runt flocken.

På fotot syns Läcker.

08/07/2024

Meditation med häst samt introduktion till läkande och jämlika möten mellan häst och människa.

Hos oss på Läckerlyckan (i Stenungsund) lever en grupp hästar som på olika sätt inte kan eller vill anpassa sig till den traditionella hästvärlden och tanken om ägande samt över/underordning. Vi försöker erbjuda dem en fristad där de lever för sin egen skull och får möjlighet att vara hela sig själva. De bjuder då och då in människor till att uppleva samma - att få uppleva en trygg plats där man får lov att vara hela sig själv.

Den 21/7 är det möjligt att anmäla sig till en guidad meditation vid hästarnas hage, utformad av dem, för att sedan få en kortare introduktion till läkande möten med hästen som guide. I en sund hästflock finns villkorslös kärlek och samexistens där alla hjälper varandra att bli mer av den de är, att utveckla sin essens. Vi får här chansen att möta oss själva i mötet med hästen genom den spegling som uppstår, och därmed bli mer av den vi innerst inne är. Hästarna bestämmer själva hur de medverkar vid dagen vilket kan innebära att vi möter dem på avstånd likväl som lite närmare eller med fysisk kontakt.

Mer om Jenny/Medveten Samvaro: Utbildad i empatisk artöverskridande kommunikation i 5+ år för Emelie Cajsdotter. Jag är också utbildad i ACT-terapi, nära besläktat med mindfulnessbaserad terapi. Det ger mig en bra grund att stå på för att kunna stötta i de processer vi människor går igenom när vi vågar möta oss själva, med naturen och djuren som spegel. Läs mer här http://medvetensamvaro.net

Praktiskt: Sön 21/7 kl 9-10.30. Anmälan görs till [email protected]
Vid stark blåst eller mycket regn ändrar vi tiden.
Kostnad? Valfri donation till hästflockens foderräkning.

27/06/2024

Flocken- att våga be om hjälp och tillsammans skapa helheten

I hästflocken finns det inte hierarki och dömande, där lyfter man (och utmanar) varandras styrkor utifrån flockroll och essens. Det är något jag är otroligt tacksam för att hästarna lär oss och speglar för mig och andra som besöker dem. Att med hjälp av dem, se sina styrkor och samtidigt ha medkänsla och förståelse för det man har svårare för. Och deras konstaterande av att det alltid finns någon annan i flocken vars styrka är just den uppgiften jag kan behöva hjälp med. De lär oss att våga be om hjälp, att plocka av oss rustningen. De visar hur de alltid tror på sina flockmedlemmars förmågor, samt på att var och en kan känna in/ välja att säga ja eller nej när någon annan ber om hjälp. Är de något de vill skicka med just idag så är det att inte vara rädd att be om hjälp, och se hur man tillsammans skapar en helhet.

Tack hästarna, för hur ni stöttar oss i våra inre processer och tack för att ni så generöst bjuder in oss till flocken och känslan av helhet och att få bli sedd och accepterad.

16/06/2024

Grattis på 16-årsdagen fantastiska Cocos, also known as Drottningen. En helt fantastisk och kompromisslös lärare för oss människor, så jag firar med en liten best of från hennes klokskaper på fotona ovan. Tack Cocos för att jag får leva i flock med dig!

30/05/2024

Ridning, bli buren, uppsutten samvaro.

Saknar du inte att rida mer regelbundet?, frågar många ofta när jag svarar på frågan om huruvida jag rider på hästarna som bor med oss. Jag svarar att jag brukar bli buren någon gång i veckan, ibland mer, ibland mindre. En gång i tiden tog jag, som så många andra, för givet att livet med häst innebar ridning flera dagar i veckan. Numera kanske det som sagt händer någon gång i veckan, om någon av hästarna här förmedlar att de har lust att bära, oftast en stund under en promenad ute i skogen.

Det som oftare händer är att jag erbjuds att bli buren i stillhet, att bara sitta på någons rygg. Jag upplever att de flesta hästarna gärna har sådana möten flera gånger i veckan. Jag för 15 år sedan hade säkert undrat vad det skulle vara bra för. Det är ju inte ridning. Men idag vill jag ändå säga att inget går upp mot ett sådant medvetet uppsuttet möte. Känslan av att bli buren ända in i själen. Att uppleva varenda sekund till max, med alla sina sinnen. Smälta samman till ett medvetande, en kropp, ett nervsystem.

Att släppa våra idéer om vad ridning är, att skifta till att bli buren, att släppa kontrollen. “Hur kan man någonsin önska något annat än just det här”, säger många av mina klienter som provat.

Har du provat? Om inte så gör det. Om du vill assisterar jag i utforskande och upplevelse, hos din häst, eller se om någon hos oss vill möta dig. Vi utgår från vad hästen vill erbjuda och tar tacksamt emot gåvan.

På bilden syns ett stilla uppsuttet möte med Waluso i hans hage för några år sedan.

13/05/2024

En liten hyllning till min 2benta kärlek som jag firar 9 år tillsammans med idag! Det var inte helt okomplicerat i början, jag var väldigt tveksam. Men Läcker däremot, han var tvärsäker på att Niclas var min tvåbening! Det var tvivelsutan deras relation och Läckers tvärsäkerhet som fick mig att våga satsa. Och det är jag så glad för idag, 9 år senare. På första bilderna syns Läcker och Niclas för många år sedan. På de senare syns han, jag och katterna på vår markerna runt vår gård härom veckan, och så en favoritbild på N och Waluso. Tänk att han var helt ovan vid hästar, lärde sig allt av Läcker och nu lever med ett gäng gaaaanska så vilda häst-hästar. Och sin vilda tvåbening aka jag! Jag älskar dig Niclas!

08/05/2024

Waluso om tålamod och att vänta.

Idag är det Walusos tur att fylla år, så det blir ett grattis inlägg i kombination med hans budskap som handlar om tålamod och värdet av att vänta. När min Läcker hade somnat in dök det efter några veckor upp en annons om en svår häst som behövde ett hem, det var Waluso, och i annonsen stod det tydligt att han behövde bo hos någon med stort tålamod för hans typ av personlighet. Inga problem tänkte jag, som tillbringade 7,5 år i Läckers kompromisslösa skola. Jag trodde jag visste vad tålamod var. I efterhand förstår jag att Läcker banade vägen för att jag skulle kunna möta någon som Waluso, och lära mig ännu mer.

Men Waluso vill hellre fokusera på ordet vänta. Vikten av att vänta. Så att längtan uppstår, men även de små glimtarna av stunder där stjärnorna står rätt på himlen. Ni vet när yttre och inre omständigheter liksom klaffar, magin. Tålamod kan kännas fel, att jag skulle ha tålamod med honom, eller han med mig, att något ska förändras. Vi väntar istället in när längtan sammanfaller, stunderna när vi båda är 100% på plats, inte för att förändra eller utveckla något, utan för att uppleva.

I hans essens ligger att aldrig underkasta sig, att aldrig gå med på att bli bestämd över när det baseras på idén om att människan kan äga och därmed bestämma över en häst. Om han skulle hamna på fel plats med fel människor skulle han bli livsfarlig, och troligen inte få leva kvar. Han är vild, stark, yvig. Men också vår tryggaste och mjukaste klippa.

Han vill förmedla en önskan om att människan i samvaron med hästen, kan ta de här begreppen av tålamod eller väntan, men plocka bort dem från tanken om att man gör det för att man har en ide kring mål, att hästen ska lära sig något eller tex tränas till att gilla (eller stå ut med…) olika saker. Att istället våga släppa tankar om vad vi kan göra tillsammans med hästen, eller när vi ska göra det. Att vår väntan öppnar rummet och därmed möjligheterna för dessa möten att uppstå av sig själva.

Häromdagen var han för första gången sen han kom hit för 4,5 år sedan, redo att prova att bära människa off road i skog (han har föredragit vägar eller breda anlagda stigar). Det är lång tid för de flesta, men när jag satt där på hans rygg var det så tydligt vad han lever efter för filosofi. För de där minutrarna av gemensam längtan, lycka, stolthet var så magiska, den gemensamma upplevelsen så allomfattande, att de liksom kändes fem gånger så lång som tiden vi väntat.

Tack Waluso, och grattis på din 13-årsdag.

01/05/2024

Vilda 16år idag- släpp era “sanningar” och idéer, släpp taget och följ flödet och upplev det ni inte trodde var möjligt.

Idag fyller Vilda år, för er som mött henne är det rätt så självklart att just hon är född den 1 maj. Dagen då det demonstreras mot orättvisor och maktmissbruk. När hon smaskade i sig födelsedagsäpple frågade jag om hon ville förmedla något speciellt idag, här kommer det:

“Det finns inget facit, ni kan inte veta allt. Ingen har alltid rätt, varken du eller någon annan. Det blir farligt när individer upphöjs till gurus/experter, när människor lyssnar blint till deras ord och slutar känna efter inuti sig själva. För det finns ingen mall som allt och alla följer. Det finns inga absoluta sanningar. Alla får gå sin egen väg, man måste inte “funka” som alla andra. Normer, idéer, föreställningar - de kommer aldrig finnas ett enda sätt. Ni letar efter sanningar och metoder. Det gör inte vi. Om ni lyssnar på oss, vågar släppa kontrollen, så kanske ni får se det ni skulle kalla för mirakel. Släpp, följ flödet, upplev så kanske ni ser det ni inte trodde var möjligt. Det som går emot idéer och vetenskap. Det som kallas mirakel för att det inte följer någon linje, röd tråd eller mall och därmed stämplas som osannolikt. Släpp, följ, upplev.”

På fotot syns Vilda i ett hav av gräs och blommor. Som alltid med blicken fäst ända in i ens själ. ❤️

Adress

Stenungsund

Webbplats

http://www.medvetensamvaro.net/

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Medveten samvaro - hel med häst postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Medveten samvaro - hel med häst:

Videor

Glad midsommar! Glöm inte återhämtning, förslagsvis med träd hälsar flocken här.

Soul inleder 2024 med sina tankar om kärlek. Han menar att kärlek och frihet är det absolut viktigaste att ge till sin hästvän. Både friheten att fullt ut få vara sig själv men såklart också frihet från tvång. Han ger mig bilden av kärlek som att flyga drake, att vi kan låta draken sväva högt ovanför oss, längst ut i sitt snöre. Men att vi ofta tänker att draken kommer flyga iväg om vi släpper snöret. Men han är trygg i att den alltid kommer tillbaka. För kärleken söker kärleken. Kärleken och friheten hänger samman, de är egentligen precis samma sak menar han. Den ena existerar inte utan den andra om vi vill ha en sann kontakt med varandra. Men kärlek är också att dela sin tid tillsammans. Att mötas i varandras längtan. Idag längtande Soul efter att få ströva lös i snön och gå och beta på ett speciellt ställe på tomten, så då delade vi vår tid tillsammans i ett litet äventyr runt husknuten.

Att mötas i "görande" utan att någon tar plats på den andres bekostnad När vi utforskar Mios principer och samexistens mellan häst och människa återkommer meningen “möten där ingen tar plats på den andres bekostnad” ofta. Möten där bägge parter kan vara sig själva fullt ut. Jag tänkte dela ett konkret exempel ur Walusos perspektiv. Waluso och hans kära Vilda tycker om att gå på tur några gånger i veckan. Tidigare har majoriteten av gångerna handlat om promenad med oss människor bredvid på marken men det har just nu övergått till uppsuttet med just Waluso för att hitta mötet där bägge parter kan vara sig själva fullt ut. Han känner sig nämligen extra stark och kraftfull just nu, och vill uppleva fart och bus vilket jag såklart vill låta honom göra. Men dels är han väldigt stor och är råstark och dels orkar jag inte fysiskt springa med. Det skulle innebära att jag behöver stoppa honom konstant. Så då föreslog han att det nog vore roligare om jag satt på hans rygg, så att han fick sitt behov uppfyllt samtidigt som vi tog hänsyn till mitt behov för att orka fysiskt. Han vill gärna studsa och ruska på sig när han busar, och för att inte begränsa honom i det men ändå våga vara med frågar jag om det går bra att vi har sadeln. Båda parter uttrycker sina behov, kommer med idéer och önskningar, förslag och inte orders. Och båda är glada och njuter av samvaron.

Då var det fredag igen!!!! Flocken festar loss i snön och njuter så länge den varar. Fredagslek på skogsängen följt av räjs hem till lösdriften.

En glimt av vardagen igen: Idag ville flocken ner och leka på ängen. Eller, nästan hela flocken. Mio - springer snabbast. Vilda - studdsar bäst. Waluso - får marken att skaka där han dundrar fram. Cocos - äter mat. 🤣😍🥳

Fredagsfeeling hos flocken! Mio orkar hundra varv fler än de andra.

För 1 år sedan filmade jag det här när Läcker som vanligt mötte mig i hagen - jag var lyckligt ovetandes om att vi bara hade några dagar kvar tillsammans. Läcker, min Läcker, du är så oerhört saknad. Det närmar sig årsdagen av hans bortgång och jag upplever mycket sorg och obalans. Häromdagen, under en meditation på mio-utbildningen så kom han till mig, tillsammans med shettisen H och min mentor Mitras (som alla lämnat detta livet under året) och förmedlade att jag kan släppa det jag inte behöver, det som inte gagnar mig och som kanske egentligen inte är mitt, till dem nu. De stog i en cirkel runt mig där jag låg på en solvarm klippa, de var så otroligt närvarande, så att man kunde känna deras doft. Tacksamhet och tårar, tårar i mängder. Jag tar med mig deras budskap och dedikerar mig till att släppa det som de bad mig lämna till dem, även om det kräver mycket inre arbete. Och i det arbetet är jag så tacksam även för de som står bredvid mig i fysisk kropp, såväl ,4- som 2-benta. Tack för att ni finns ❤. Läcker, min andra hälft genom liv efter liv, min lärare, min stora kärlek och inspiration på vägen mot ökad inre frihet. Jag älskar dig nu och för evigt.

Det finns en viss känsla av press kring att posta inlägg på sociala medier. Inte bara innehållsmässigt utan även i hur ofta en ska posta. Men i ett arbete som detta, kring själslig utveckling och djupa insikter med hästarna blir det ju helt fel att posta "bara för att en ska". Så jag motstår pressen och delar istället lite vardag med mitt absoluta favorit videoklipp just nu. Två hästar som älskar att leka med pinnar. Vet inte om det gulligaste är deras miner när pinnen går av eller det faktum att Waluso skyndar sig att blixtsnabbt vända på sin pinne så att Skumpan når den och leken kan fortsätta.