10/01/2025
⭐🥓⭐
Vår lilla stjärn-Bacon har varit iväg och glänst idag! ❤️
Han fyllde ett år för några dagar sedan, och idag var dagen han fick göra debut i nosework! Det blev en TEM inomhus arrangerat av vozz & hundsök utanför Osby. Det gick STRÅLANDE! 🤩
Inte med resultaten - han hittade första gömman, bommade två sök, och markerade lite för långt ifrån den sista - men med vårt mål: att ha roligt ute i en stor, svår värld. DET hade han!
Ibland verkar det som att våra hundar utåt ser ut som att de är perfekta, medfött duktiga och enkla liksom, trots att vi försöker visa upp och vara öppna med när saker går mindre bra såväl som när de går bra. Så är det INTE. De har allesammans ganska stora svårigheter... Äldstingen Valle är väl den som är enklast på vissa sätt, han är väldigt trevlig och behaglig, men hos honom har kroppen alltid varit ett hinder. Han är född med katastrofalt dåliga höfter och det har gjort många saker svåra eller omöjliga. Midori, vår andra pensionär, har alltid varit träningsnarkoman med extrem vilja att vara med, ställa upp, lära sig och prestera. Men med en svår ljudrädsla där minsta lilla oväntade smäll kunde förstöra en hel dag... (Nu är hon glad, gammal, och lagom döv. 😁)
Bland våra ännu aktiva hundar är Totoro äldst, han är en jätterolig hund, smart som få! Men han saknar mellanväxlar, det är antingen fullt ös eller nästan medvetslös. Det kanske bara låter roligt, rentav praktiskt? Nej, vad det betyder är att han går från stilla till hyper med INGET däremellan, det finns ingen förvarning och inget sätt att nå honom. Det betyder också att han i sammanhang där det finns andra som kan komma ivägen jobbas stenhårt för att hålla sig i ettans växel, vilket gör att han för det mesta ser så luuuuugn och snäll ut hela tiden - det är han! För att vi ser till att han är det... Han är den tryggaste hunden i hela världen, inget skrämmer honom och han är aldrig orolig över något. Vilket praktiskt betyder att han kan sticka när som helst, hur långt som helst, för han vet med all säkerhet att matte finns kvar och väntar på honom när han är klar. Han är också en total mes med alla de andra hundarna, han får alla sina saker och godbitar stulna, han aktar sig noga för att inte vara oförskämd (om han inte råkat hamna i femmans växel, då flyger det kelpar åt alla håll 🙄), och han TROR på dem. Vilket betyder att när någon av de andra hundarna skäller på något kliver han fram med stort allvar och tänker skydda dem. Om det är en annan hund, människa, cyklist eller soptunna spelar ingen roll för honom, den ska nu dö för en av hans kompisar sa att den var ful...
Rocket är näst yngst, en strålande tävlingshund som verkligen ÄLSKAR det liv vi kan ge honom. Han vill träna, träna, träna, jobba, träna lite mer, jobba igen, hallå ska vi hitta på något eller??? Det är inget problem för oss! Vi tränar gärna timvis varje dag och tävlar varje chans som ges. Men. Han är också rädd för saker som rör sig, får fixa ideer om att golv, tak, väggar, gräs, osv är livsfarligt, ingen går att lita på och allt är vidrigt... Det finns EN person i hans värld, Åsa. Han tolererar ett par till (husse och Ulrika) men de är väldigt ointressanta och bör inte vara för påträngande (som genom att TITTA på honom vid fel tillfälle, tex), han hatar andra hundar, och han äger allt. ALLT! Ibland är det en kubikdecimeter luft mitt i rummet han äger, och han är beredd att försvara den mot alla, med sitt liv...
Och så har vi minstingen. Bacon. Vår lilla valp! Som numera är störst av alla, han växte om Totoro på höjden för nästan ett halvår sedan och numera är han också tyngre. Bacon är underbar! Han älskar att göra saker med oss, han lär sig snabbt och förstår träningskoncept på ett sätt som känns som att vi inte ens behöver träna honom! Den perfekta hunden. Nej. Bacon är osäker och skygg. Han är rädd för främmande människor och hundar, det tog honom över en månad att sluta vara rädd för ÅSA varje gång hon varit ifrån honom mer än några timmar! Varje främling på stan, varje röst på TVn, varje potentiellt sociala interaktion är ett hot för honom. Han tycker också nya miljöer är väldigt tuffa, och generaliserar dåligt. Han är också den ljudligaste hund vi någonsin känt! Han är inte ens tyst när han sover! Han piper, ylar, gnyr, skäller, kvittrar, pratar, och gör tusen andra ljud. Konstant.
Så vi väljer att tävla honom tidigt, så han kan få erfarenheter av att åka till främmande platser, fulla av främlingar på både två och fyra ben, där han får göra roliga saker han känner sig duktig på, få en massa belöningar, och samla på sig en bunt positiva erfarenheter. Därför kan vi säga att idag gick SÅ långt över våra förväntningar! Han fick nosa på tidtagare och domare och komma fram till att de var rätt ok och inte tänkte göra honom något, han fick gå in i konstiga skrymslen och vrår och leta dofter, välja sin egen väg och fatta egna beslut - men med matte tryggt strax bakom. Och till och från bilen fick han gå små promenader där han såg en bunt främlingar utan att något farligt hände, han fick peka på hundar och människor och få godis för det, och han fick kissa på en massa spännande dofter!
Alla våra hundar är fantastiska, unika och helt otroligt duktiga individer! Vi älskar dem alla och vi håller helt med om all beundran de får! Men. Det är viktigt att försöka lyfta ibland, att det är hårt jobb bakom var och en, INGEN av dem är enkel vare sig att leva med, träna eller tävla, och det vi väljer att göra med dem är alltid med hela individen i fokus. Bacon tävlade idag för att det kommer att hjälpa hans mörkare sidor, och vi är 100% (200% eftersom vi är två! 😆) fokuserade på hans upplevelse från den sekund han kliver ur bilen tills han är tillbaka i den igen. Så är det med alla de tre yngsta, är vi ute med dem jobbar vi dem, HELA tiden. Det kan betyda att vi får "dåliga" tävlingsresultat, och det kan betyda att vi inte riktigt registrerar när någon pratar med oss eller vem den personen är - för vi har så mycket fokus på hunden vi är där med. De kommer alltid först, och så ska det ju vara! ❤️
Idag är verkligen Bacons dag, han är så NÖJD nu när jag skriver detta. Han har många intryck att processa och nästa gång vi ger oss ut kommer den här erfarenheten att hjälpa honom hantera nya utmaningar också. Men nästa gång du ser honom, eller någon av våra andra hundar, och tänker att "den där hunden är så duktig - min hund skulle aldrig" så kom ihåg att det ligger myyyyyycket jobb bakom att få dessa komplicerade galningar att sätta en tass framför den andra på ett förutsägbart sätt! 😂
