MyPod Hundcoach

24/09/2024

Här uttalar sig den s.k hundcoachen nedlåtande om oss som har våra hundar lösa. Men värre än den nedlåtande tonen är hans onyanserade sätt att prata om koppel och hundägande.
Jag har tyvärr hört det förut från denne coach, och då han ofta delar just onyanserade förenklade budskap kan jag inte annat än att tolka det som publikfrieri och gilla-raggning.

För det är lättare att få medhåll om budskapet är enkelt och tillsynes självklart. Och tyvärr väcker nedlåtande negativa uttalanden människors önskan att få vara med i "det rätta laget" och leder till ryggdunk och upphöjanden av den "kände". Och lättare att komma med svart- eller vitt -inlägg än att försöka förklara komplexiteten i att fostra och träna olika sorters hundar och raser.

Jag skrev ett inlägg under Nyhetsmorgons delning:
"När inte ens en känd sk hundcoach kan kommunicera nyanserat förstår man polariseringen som uppstår.
Det är skillnad på OKOPPLADE och LÖSPRINGANDE hundar. En okopplad hund kan vara tränad och väluppfostrad och inte störa någon. En okopplad hund kan också vara lösspringande och inte vara ledd av någon eller vara ouppfostrad/feluppfostrad och springa runt och hälsa på allt och alla utan att ägaren frågar först.
En KOPPLAD hund kan attackera och störa andra människor och hundar. En kopplad hund kan gå fint och inte störa någon.

ÄGAREN är skillnaden. Så sluta prata koppel och börja prata beteende och utbildning istället. Vilket en vettig hundcoach borde veta, och förstå att kommunicera. En hundcoach som stör sig på väluppfostrade okopplade hundar, undrar man ju om han månne är avundsjuk...?

Aldrig att jag skulle låta min hund gå kopplad bara för sakens skull. Min hund tränas noggrannt för att kunna gå okopplad utan att hälsa, störa, skrämma eller skada andra människor, djur eller egendom. Vilket är syftet med koppelregler och lagar. Min hund tittar inte på människor eller andra hundar, hon bryr sig inte om katter eller vilt. Alls.

Och snälla, fatta att världen inte funkar om vi alla ska ta ansvar för andras rädslor. Generell hänsyn absolut. Och frågar en rädd person trevligt, så håller jag i min hund medan hen passerar. Men rädslor är inte farliga i sig. Hundar KAN tränas att inte utgöra någon fara eller ens störning för andra. Vi som kan vi vet. Om man ej uppnår den kontrollen över sin hund, skall den vara kopplad. Såklart. Men det är beteendet som räknas. Och hur vi uttrycker oss spelar roll. Ord ger viktiga nyanser som påverkar hundars liv och som ger väluppfostrade hundar ett väl förunnat härligt nosande och springande utan ständig koppelbegränsning."

Bildtext-förklaring: Hundcoachen har en nedlåtande ton. Han säger att han blir provocerad av lösa hundar mm.

21/01/2024

Idun behövde lite hjälp med sin matte idag 🥰
Matte har inte riktigt hittat sin roll som Iduns ledare. Alltså Idun tycker matte är toppen, hon är rent av Iduns favoritleksak... 😉
Men Idun skulle ändå föredra lite tydligare regler.

Matte har, som så många andra fått råd och läst sig till att hundens tonårstid kan vara jobbig och full av "trots" och busiga upptåg.
Och hört att det ordnar sig. Och tänkt att det är bäst att avvakta med träning tills det lugnat sig.

Jag förstår att man kan hamna där!
Men gör inte det! För det ordnar sig inte av sig självt. Någon måste lära hunden, helst redan som valp eller senast som unghund, hur man beter sig. Och denne någon är Du!
Det är ditt ansvar.

Det som inte fastnade hos valpen behöver du jobba med igen med unghunden.

DU bestämmer. DU är också ansvarig att hunden får det den behöver. När du tydligt visar gränser samtidigt som du fyller på er relation med trygg och lugn energi samt rolig och stimulerande lek/träning så formas er relation till ett fungerande partnerskap.

Va gärna en lekfull ledare, men bli ingen leksak!

Om valpen inte lär sig att man bara får bita i mattes händer när matte tillåter i lek och då mjukt på skoj och att det finns en benhård gräns där, så lär sig inte hunden den viktiga bithämningen.
Hunden använder munnen och att bitas helt naturligt, då det är hundens sätt. Men det fungerar inte att hunden tar egna beslut om att bita människor. Enda gången det är okej är när det är inlärt och ska göras på kommando av arbetande hundar (polishundar) eller exempelvis träning/tävling av Skydd/IGP.

En hund som inte lärt sig bithämning, kanske för att den alltid betett sig vänligt och/eller är av en mjukar typ av ras, så att ägarna inte ägnat det så mycket tanke, kan när den blir pressad bita ett barn eller vuxen. Den agerar då bara på instinkt och har inte gjort något "fel". Det är (borde vara) ägarens fulla ansvar. Men i lagens mening är hunden när det kommer till kritan, en sak, och kan beslutas att "tas ur bruk" om den bits/skadar andra.
Det är otroligt sorgligt och beklagligt när det sker. Det ska inte behöva ske!

Alltså väldigt viktigt att jobba med detta från första dagen ni får hem valpen.
De väldigt små valparna kan man lära genom att reagera ömsom med lite skarpare Aj när det blir för hårt, ömsom säga ifrån och visa på tuggleksak. En liten stöt med fingrarna och ett shh-ljud eller eeej-ljud. Går snabbt och lätt med de små. Om man vågar sätta gränser och inte drunknar i sina känslor kring hur satans söta de är. För de är de ju 😉

Om de fått med sig ovanan upp i åldern behöver ni stöta till med en energi som känns och den måste trumfa hundens egen upphetsning. Den mentala styrkan i stöten är viktigare än den fysiska men det behöver kännas. Inte skada eller göra ont. Vi pratar obehag. Stöt till eller ta tag i halsband och håll i trots krumbukter. Gör ett gränssättande ljud. För när de lärt sig behöver du sen bara påminna med ljudet. En stöt och släpp.

Alltid release. Alltid en väg ut, om hunden lugnar ner sig och gör som vi vill.
Spänn och släpp.
Viktigt att du släpper den spända skarpa energin också. Energi är allt.
Upprepa och påminn. Men det ska inte behövas tjatas. Du bestämmer.

Det handlar också om integritet.
Det finns INGET sunt i att låta en annan varelse hoppa på, krafsa på eller bita i Dig.
Din kropp, din space!
Helt naturligt och snabbt accepterat av hunden (alla djur) om gränser sätts.

Och jag lovar, hunden kommer älska dig lika mycket men nu även respektera dig som något mycket värdefullare än en favoritleksak ❤️

Jag är så glad att Iduns matte lyssnat på Iduns bekymmer, tidigt bett om hjälp och vill ta i tu med problemen, för det är allt som behövs för en lyckad coachning 👌🥰

14/01/2024

"Bättar va byxlaus än radlaus" stod det på gotländska på dörren in till vår bastu när jag var liten. Idag levde jag det ordspråket 😂

Ny hund vars matte och husse behöver råd och hjälp. I ett första försök till att få kontakt med hunden, och få henne att sluta hoppa, dra och bita i kopplet, så behövde jag marschera fram och tillbaka, och inget, inte ens byxornas sakta nedhasande, fick stoppa mig just då. 😉

Och en trygg hundledare får faktiskt hellre vara byxlös än rådlös!!
Inte så att vi kan vara perfekta och alltid veta hur vi löser situationer. Men att be om hjälp och vända sig till någon som kan, är ett sätt att inte stå rådlös!

Idag tränade Idun och Milton på att gå i koppel. Kan låta enkelt, men en betydligt svårare sak att få till, om man vill gå en trevlig promenad med sin hund, utan drag, utfall mot andra hundar och hopp och bit i koppel.
Vi började med metoden att ändra riktning. Att med hundens namn och ex "kom" samt ett litet ryck i kopplet få hunden att fokusera på oss och vår nya riktning. Med målet att hunden ska bli så lyhörd för våra rörelser och kommandon att vi inte behöver rycka till i kopplet.

Det var fullt med söndagspromenerande människor och hundar så störningar hade vi gott om. Och vi fick jobba hårt.
Bra jobbat alla!! 💪❤️

14/06/2023

Hur ska två hundar lära känna varandra på bästa sätt?

B och K är ett bra exempel på hur viktigt det är att inte forcera vänskapen.
De har båda skärpa och kan vara reaktiva vid press/stress. Det är naturliga egenskaper i deras raser. Som vi avlat fram. Detta måste vi vara medvetna om och respektera.

En "duktig" hund är duktig pga att ägaren/föraren har kunskap om vad som driver hunden, ser till att respektera det och ge den rätt förutsättningar för att lyckas. Det finns grundläggande fostran/utbildning som alla hundar bör få och förstå, så att de kan vistas i våra miljöer utan att skadas eller skada andra. Men det finns skillnader på egenskaper vi avlat fram. Och det finns situationer som kräver kunskap och anpassning för vissa raser/individer.

I detta fall kommer jag låta B och K att lära känna varandra utan stress. Jag vill att de blir vana vid varandra innan jag utsätter deras relation för någon press. De får nu i början bara "mingla". Inga djupdykningar i tidigare trauman eller triggers.

Jag började med en promenad med de två i koppel på varsin sida om mig. Ingen nosning på varandra alls. Bara gå på i trygghet och förvissning om att jag har koll. Så här kan man behöva gå olika länge, beroende på individerna och dig som ledare.
Jag gick ett par hundra meter bara, sen fick B gå lös. Det ledde till lite naturlig sniffning av varderas kissplatser. Sen, då jag känner att jag har hyfsad kontakt med båda, vad gäller lyhördhet och lydnad, så släppte jag även K lös. Detta då båda redan fattat att jag inte vill ha någon hälsning eller sniffning rakt på. Det gick rätt bra. B har lite mer kontrollbehov och jag fick säga till henne några gånger att strunta i K då jag såg hur hon drog sig mot K's rumpa. Jag förstår om detta låter fel för er som lärt er att det är det naturliga sättet för hundar att hälsa, att få lukta i varandras bakdelar. Och de kan få göra det. Sen.
Det är ingen brådska! För att förebygga osäker stelhet och mätningar mellan dessa två skarpa tikar, så drar vi ut på det. Ju mer de fått gå promenad ihop och vant sig vid att den andre verkar cool, ju mer trygga blir de sen när pressen ökar.

Det jag menar med förhöjd press/spänning är t.ex att stå still och lukta i den andres rumpa, att nosa på den andre hunden och kanske stanna lite provocerande med nosen över den andres nacke (lite dominans-test), lite hetsig lekinvit, om de två står nära varandra och: en tredje hund skäller till pga förbipasserande människa, de hamnar lite trängda mellan fler hundar, jag som ryter i till annan hund... mm.
Förhöjd press = förhöjd energi/upphetsning.

Om de får "göra upp" själva, som en del äldre råd lyder, då finns såklart risken för onödiga skador men också att de lär sig att "göra upp". Att det är upp till dem att ta beslut om när det behövs fostras eller försvaras. Möjligen att man låter hundar som lever i samma flock, ha lite mer att säga till om vad gäller personlig integritet, och fostran av en nykomling. Men om de ser det som ditt jobb att fostra och hålla den trygga balansen i flocken och du också levererar, så behöver de inte "göra upp".
Och i dag-flockar och andra mer tillfälliga bekantskaper så är det betydligt tryggare om du gör ditt jobb som ledare, så de slipper.
Det finns också individer/raser som kan lära sig att det är rätt kul att skrämmas och bråka. Det kan vara tillfredställande. Och om de får känna på den kraften så kanske de har lättare att gå dit igen...
Det vill inte jag.
Jag vill att de ska få vara så mycket hund som möjligt, gå lösa och sniffa i naturen i sin takt. Men de behöver inte vara "bästisar" med varandra. Bara visa varandra respekt och integrera så mycket som den andre tillåter och bjuder in till.

Senare var båda okopplade ihop med den större flocken och det var chill. Men jag höll ett öga på dem och de andra hela tiden.
En ny hund betyder nya spänningar.

Väldigt bra jobbat av B och K i dag 💪🥰

10/06/2023

Ibland är det bara meningen.
Jag råkade möta matte Kathrin i skogen härom dagen och det visade sig att hon och husse Hannes just då verkligen hade behov av en hundcoach. Och ja, jag har alltid behov av lite valpmys, så det var ju perfekt.

Idag träffades vi och i alla fall lille Milton
(Mas = mini american shepherd) lyssnade uppmärksamt. Husse och matte lyssnade också men kanske blev det lite för mycket korvstoppning, för det finns ju så mycket jag vill dela med mig av, speciellt till valpägare.
Det är ju precis nu, i början som det finns så mycket man kan göra, så mycket som kan påverka hela hundens liv.
Allt blir så mycket enklare om man börjar i tid.
De små valparna är oskrivna blad och de bara längtar efter vägledning!

Några saker vi pratade om:

⛔️ Hetsig Milton som busat och kampat med leksaker och händer, biter hårdare och hårdare och blir oftast mer hetsig och "till sig" av tillsägelser.
➡️ Bli neutral/tråkig med leksaker/händer, fly inte, utan avbryt/stoppa bitandet med ljud, men håll kvar händerna. Om det behövs ta bort hundens mun, huvudet eller hela hunden från leksakerna/händerna med lugn och bestämd (eller envis) energi + ljud.
Ge inte upp!! Tro på dig själv!! Va inte rädd att lugnt men skarpt säga ifrån. Hitta rätt frekvens och lagom energi för just din valp.
✅️ Se helst till att valpen inte ens hamnar i upphetsning! Leken är rolig och givande utan hets. Leken kan vara kontaktskapande och kan lära valpen vart dina gränser går. Var då noga, tydlig och konsekvent med dem. Att lära sig andras (människors, andra hundars, andra djurs) gränser är att lära sig att umgås. Du som hundägare har nu tagit över efter tiken och måste fortsätta lära valpen hyfs.
Leken är också en övning i färdigheter så om valpen tidigt visar att den har lätt att kampa, så behöver den kanske inte öva så mycket på det. Den kanske mest behöver träna på "loss". Just Milton får (just nu) mer utbyte av små uppdrag som t.ex att stanna kvar och leta leksak. Det tränar mer på fokus.

⛔️ Milton blir överfjäskig, verkar "be om ursäkt" väldigt intensivt och fysiskt gränsöverskridande efter tillsägelse. Alltså t.ex klättrar på matte o husse. Eller blir nästan nonchalant fjäskande, knixar huvudet åt sidan, och fjäskar utan att vara äkta ödmjuk.
➡️ Försök att inte bli emotionellt påverkad, var bara lugn och försök neutralisera situationen genom att lugnt nonchalera och putta bort fjäsket. Visa att detta inte fungerar.
Låt det gå över till passivitet.
✅️ För att förebygga detta krävs tydlighet. Ofta kan det överdrivna fjäsket signalera en osäkerhet, inte nödvändigtvis att valpen är osäker på sig, utan att valpen blir osäker på DIG och på vad du menar. Och en sak valpen kan få för sig här, är att du är svag och kan (måste) köras över. Och det är inte etiskt försvarbart, att låta en liten valp känna sig övergiven och utan en trygg ledare.
Det kan också vara en osäker valp som behöver en lugnare, mycket lugnare tillsägelse. Fjäsket kan bli nästan forcerat och signalera stress, vanligt hos lyhörda raser, ex vallhundar, och då kan du behöva justera frekvensen/energin på din tillsägelse till nästa gång.

Så bli din valps största idol!
Vägled genom tydlig och lugn gränssättning, lär valpen hitta glädjen utan upphetsning,
ge individanpassade uppdrag,
och njut av den tillitsfulla kontakten som skapas. ❤️

Tack Kathrin och Hannes för trevligt möte
och för ert förtroende.

22/06/2022

Denna tjej kan nu njuta av att få bada och simma som om hon aldrig gjort annat, tack vare att Baileys matte tog hjälp och inte gav upp. 💪❤💪

En osäker hund agerar hetsigt på allt, tills någon hjälper den att lugnt hitta självförtroendet i närvaron.

Jag har funderat på uttrycket "veta sin plats" vilket har negativa associationer då det syftar på status och makt. Men en hund behöver lära sig "sin plats" på ett konstruktivt sätt. Den behöver få veta och känna vad den har för uppgifter och inte. Vad den ska bry sig om och inte. Ju tydligare den ser sin roll i ert liv, ju mindre stress behöver den leva med.
En hund oavsett ras, som hålls som sällskapshund, vilket de flesta gör idag, har få naturliga uppgifter i vår vardag.
Det behöver den lära sig.
I utbyte ger vi dem fejkade uppgifter som ska stimulera, i form av olika träningsformer och aktivering. Mental stimulering är viktig men om hunden är förvirrad och osäker på sina uppgifter i vardagen så mår hunden inte bra.

-Ska jag jaga änder?
-Ska jag skälla ut barn som badar?
-Ska jag hoppa upp på folk när jag är glad så att de förstår hur glad jag är?
-Ska jag skydda husse mot alla som går för nära?
-Ska jag hälsa på alla hundar jag möter och också ta reda på/lita på att alla hundar jag möter är snälla?
-Ska jag varna matte att det kommer någon, eller räcker ringklockan?
-Ska jag gå före framför matte, så att jag kan agera/reagera på allt som kommer vår väg?
-Ska jag ta beslut om saker jag inte intellektuellt kan greppa?

Detta är FRÅGOR hunden ställer i början, som valp eller omplacering, och inte ett problembeteende.
Så SVARA hunden!!
Och självklart är svaret NEJ här, inte negativt för hunden, utan lugnande och stressbefriande.
Och utbildande!!
Säg/visa nej på ett lugnt, säkert och passande sätt, och visa rätt.
Annars är det du som har ett problembeteende!
Och tyvärr snart hunden med...

https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=10156840250572315&id=679302314

20/02/2022

Idag var Varga och jag och hjälpte portugisen Jack.
Hans ägare behövde bli lite bättre på att förmedla en lugn energi såväl under som innan besöket i stallet. Hon behövde också få lite tips kring övningar att göra med Jack runt och i närheten av hästen så att Jack får bättre självförtroende och lär sig fokusera runt de stora frustarna.
Han måste på olika sätt lära sig att matte har full koll och att han kan chilla. Matte kan hjälpa honom med det genom att vara tydlig och ställa krav. Men också genom att ge Jack uppgifter så att han börjar se utflykten till stallet som ett uppdrag för dem båda. Tillsammans.

Lydnad är viktig när man har hunden med sig i stallet och extra viktig när man sitter upp. Men så härligt att få rida ut på tur och ha hunden med sig. Med några upprepade övningar och medvetenhet kring energin så kommer Jack alldeles säkert klara av det i framtiden. ❤

11/02/2022

Är det fel att ha hunden i knät?

Nej! Klart du kan mysa med din hund hur du vill. Och en liten hund kan frysa om tassarna efter för lång paus i vintersolen, som på bilden. Hunden kan även vara i sängen eller soffan om du vill, så länge den vet att det är Din säng och soffa och inte ser det som sin bädd att krafsa och hoppa runt i hur som helst.

Du kan även behöva bära en trött valp eller sliten senior (hund 😉) en stund.

Tänk bara på varför du tar upp hunden!
Är det för att DU har ett emotionellt behov av att skydda hunden från allt, eller är det för att den lilla hunden verkligen behöver skydd från en framrusande aggressiv hund.

En hund ska gå/springa så mycket de bara kan. Ingen hund ska "åka väska" bara för att det är smidigt för eller upplevs gulligt av hundägaren.

Små hundar behöver och kan röra på sig nästan lika mycket som större. I alla fall är det ingen skillnad som märks inom våra vardagspromenader på 1-2 timmar om dagen.

Vill hunden upp i knät eller famnen för att den är rädd och för att du eller någon tidigare ägare lärt den det, försök att motstå frestelsen, visa att hunden är trygg på marken, gå lugnt förbi det läskiga. Att krama om, hålla i eller lyfta upp när hunden är rädd förstärker hundens känslan av fara.

Vill hunden upp i knät eller famnen för att den gillar att mysa nära, njut av din goa hund!! ❤

Bilden: Tino är en chihuahua som har haft problem med rädsla och dominans pga tidigare ägare som lät honom "åka väska" lite för mycket. Nuvarande ägare låter honom vara hund och han mår mycket bättre och tackar sin lyckliga stjärna för turen att hamna just hos dem ❤ På bilden värmer han tassarna en stund i mitt knä.

14/01/2022

"Jag har hellre en hund som är vild, vacker o lycklig än en som är lydig o ”duktig"."

Jag såg ett inlägg som (jag tolkade) syftade till att nedvärdera lydiga hundar. Jag skrev en liten tankeställare om att även vi människor behöver fostras för att kunna vistas i möblerade rum, typ, då vi delar 98,5 % dna med schimpanser.
Då fick jag svaret ovan.

Jag håller med om att det är en vacker tanke. Och verkligen att föredra, om man med lydig, menar nedtryckt, rädd och mentalt knäckt.

Men menar man bokstavligt "vild", så menar jag att man romantiserar idén. Och i svaret ovan inkluderas lycka som en självklar del som tydligen inte kan uppnås som "duktig".

Jag vill passa på att dela med mig av mina tankar, inte för att vinna en argumentation, utan för att jag verkligen, av hela mitt hjärta, tror att detta är ett stort problem. (Och för att vinna en argumentation 😉) Detta att många omedvetet vägrar ta ansvar för att vi en gång valde att tämja ett vilt djur och att de nu valt att skaffa en ättling av vargen.

Jag vet inte var ni, som kritiserar lydiga hundar, träffar alla dessa överdresserade djur?
Jag önskade att jag mötte några, som kunde balansera upp alla rädda, förvirrade, oledda hundar jag möter. Det skär mig i hjärtat att höra deras rop på hjälp när de skällskriker av stress vid varje hundmöte. Där ägaren inte gör ett dyft för att visa/leda/lära hunden att livet är tryggt. Tryggt därför att det finns en ledare, som tror på dem genom att ställa krav och lära dem hur det är att vara hund ihop med människor. Det jobb vi övertar från tiken. Och vidareutvecklar då vi valt att ansvara för en hund som ska må bra som hund men också vara en del i människans samhälle. Tryggt för att de SLIPPER ta beslut i ett samhälle de inte kontrollerar.

Vad är det att vara lycklig?
Låter väldigt poetiskt vackert.
"Vild och vacker".
Men fråga en schäfer om den vill vara vild eller duktig. Den är avlad av oss(!) att vilja vara duktig. Den vill jobba med oss och vara med.

Att romantisera kring hundars lycka som "vilda" tror jag kan skada mer än sprida lycka.
De KAN/FÅR inte vara vilda i vårt samhälle, så ge dem då bästa förutsättningarna för att passa in så de kan få vara med, men ändå vara fysiskt och mentalt stimulerade.

Det vilda är vackert. På håll.
Men inte när schäferns tänder sjunkit djupt in i handen, för att du rörde hennes matskål. Inte när kamphundens jaktinstinkt dödar grannens katt. Inte när den snälla golden retrievern hugger 2 åringen i ansiktet. Inte när den sötaste cocker spanieln morrar och biter för att du föste undan henne från en fara. Inte då.
Ingen av dessa hundar är "sjuk", de är bara ouppfostrade och agerar som de skulle gjort i det vilda.

Jag såg i något annat inlägg att det inte är ägarens fel om hunden attackerar familjens barn. Därför att hunden måste ju få sätta gränser, och att det är naturligt. Och att man bara måste lära barnet att hålla sig borta.Typ.

Ja. Det är naturligt. Det är naturligt för en hund att bitas och att jaga allt som rör sig. Det är också naturligt för rovdjur att äta mindre djur. Oftast bytesdjur. Men inget rovdjur backar från att äta en annan rovdjurs ungar, om tillfället uppenbarar sig.

Jag säger inte att er tamhund vill äta era barn, jag vill bara påminna om var de kommer ifrån, var vi alla kommer ifrån. Djurriket. Aggression och våld är en naturlig del av naturen.
Varför vargen började följa oss, och varför vi började använda oss av varg-valpar är för att vi har en så närliggande social flockstruktur. Vi förstod varandra.
Tjänster -gentjänster och hierarki.
Vi kommer inte ifrån det. Det är vår balans. Vårt kontrakt djupt inristat i hundens själ.
Bryt inte det för att du är emotionellt obekväm med att tämja din valp.

Och med tämja, menar jag fostra till en ovild hund som utan upphetsning kan njuta livet, känna glädje och frihet inom ramarna. Få/kunna vara med överallt, få arbetsuppgifter, kunna springa lös, umgås lugnt med barn och andra djur.
Bara för att "det ser roligt ut" när en hund hoppar runt och skäller eller gulligt busigt tuggar i sig strumpor och biter sönder stolsben. Betyder det inte att hunden är lycklig!!

Fortsätt utbyta tjänster inom den enkla hierarkiska ramen att DU bestämmer.

Låt den klokaste bestämma.
Även när det står mellan en intelligent border collie och en människa, så är människan klokast.
Eller ja.......... i alla fall de flesta av oss 😁

P.S Hur många hundägare, som förespråkar fria, vilda, icke lydiga hundar, har du sett ha sina hundar just okopplade och fria?? 😉

Bilden: Lydiga och lyckliga Bailey och Varga.

12/11/2021

Innan mörkret hunnit lägga sig i torsdags så hann hundcoachen träna med Emil och Bailey!

Emil är lite ny med hundar och ny husse till Bailey. Men en fröjd att träna.
Det är nog nästan alltid hundägarens begränsningar snarare än hundens som ligger bakom avslutade samarbeten. Men en öppen, nyfiken, ödmjuk människa är lätt att jobba med 👌

Vi tränade vid detta tillfälle bl.a hur man minskar hundens drag i kopplet. Vi pratade om varför draget framåt inte bara är jobbigt fysiskt för koppelhållaren, utan också bidrar till ett obalanserat tillstånd hos hunden. En hund som ständigt drar är i mer eller mindre hets, eller PÅ, och kommer vid hundmöten eller andra oförutsedda situationer lättare bli reaktiv. Hunden hamnar också lätt framför ägaren och blir ännu mer manad att själv lösa problem som uppstår.

Vi tränade och pratade också om hundmöten, något de flesta behöver träna mycket på.
Mängdträning är toppen. Fly inte problemet, gå förbi så många ni kan. Men gör det med rätt energi. DU vet vart ni ska. DU kan ta er båda dit på ett tryggt sätt. Hunden behöver inte bry sig om mötande hundar då DU är trygg. Den blir också trygg av att veta att den inte behöver hälsa eller på något sätt interagera med främmande hundar.
Hunden känner dock direkt dina spänningar, rädslor och oro. Så du måste öva öva öva, på att känna dig själv och dina reaktioner. Lära dig hur DU blir lugn.

Jag har snabba och starka känslor och reaktioner och har fått öva massor.
Jag känner fortfarande känslorna men låter dem passera utan att ryckas med.
Jag försöker andas lugnt och lugnt ge kommandon även vid lite hetsigare möten.

Titta inte på mötande hund, titta inte på din hund. Andas, gå bestämt förbi med riktning förbi, inte mot. Ha kort koppel men inte spänt (helst)

Vi tränade också på hur vi leker på bra sätt, hur vi inleder och avslutar lekstunden.
Hur "jaga hunden" inte är en lek jag någonsin rekommenderar. Även om det säkert finns de ägare som hanterar den på ett bra sätt.

Vi pratade om hur man "vässar" lydnaden vid kommandon som "sitt" och "stanna" och att hunden alltid behöver påminnas även om enkla kommandon. Påminner gör vi bäst med positiva träningsstunder med snabba och tydliga belöningar.

En trevlig stund med fin hund ❤

03/10/2021

När ska jag börja fostra/lära min omplaceringshund?

"Hon är en gatuhund från spanien, hon har nyss kommit och stackarn har varit med om så mycket..."

1. Nu.
2. Om du tänker att fostran är något negativt så förstår jag att du tvekar.
3. Fostran är ett måste, men fostran ska vara konstruktiv! Fostran är där du visar hur du vill ha det, vad som funkar och inte funkar, vad som gör ont på dig och vad som är farligt. Fostran lär hunden att din mat är din. Och hunden tycker det är det naturligaste i världen. Fostran är din chans att visa vad som är tryggt för hunden, och tryggt för dig. Du visar att du vet vad du pratar om, vilket visar att du är trygg. Och att du drar gränser visar på integritet vilket hunden uppfattar.
Stopp innebär inte att du måste vara arg eller att du vill straffa hunden. Det betyder bara Stopp.

Tänk så här:
Hunden kommer till en ny plats, ny miljö och nya människor, hon måste ha en massa frågor!! Och jag menar att varje blick är en fråga. Varje agerande från hennes sida i början, är en fråga.
Frågan är då, vill du vara den som direkt ger henne svar och förklarar läget, eller vill du lämna henne ensam med sin oro?
Hundar skickar så många signaler!
Att ignorera dem lämnar hunden ensam.
Att låtsas som inget händer, är att lämna hunden ensam med sin oro.
Att ge massa godis är att lämna hunden ensam med sina känslor.

SVARA!!
På olika sätt för olika frågor.
Hunden ser en mötande hund där borta, svansen går upp, kanske en snabb blick på dig. Men bara svansen är en fråga.
Svaret är: -nej vi bryr oss inte. Med den energi som situationen kräver. Så lugn som möjligt. Ibland nästan nonchalant, ibland behövs mer tryck. Men akta för att gå upp i minsta hets själv, då kan hunden tolka in ett annat svar. De hör såklart inte våra ord i detta läge, utan din energi. Men orden kan ge Dig rätt energi. Så va inte rädd att prata med din hund.
Visar hunden att den är på väg in i rädsla och flykt, så svara du med lugn trygg pepp men också gränsdragning. Även vid rädsla kan ett "lägg av" ge trygghet. Att möta deras känsla med en känsla blir fel. Du är trygg men inte emotionell. Om du blir tröstande och klappar hunden när den är rädd, förstärker du känslan av fara. Du måste visa dig stark och trygg, så känner sig hunden stark och trygg.

Att inte låtsas om ett högt ljud kan däremot vara rätt svar då hunden tittar på dig efter t.ex. en smäll. Visar hunden mer oro än en blick, kan man medvetet visa på lugnande signaler, som att gäspa, sträcka på sig eller sjunga. Börjar hunden agera ut på något sätt, försök med lek och lätta övningar som leder till godisbelöning. Men fortfarande väldigt nonchalant och inte som en snabb reaktion på ljudet. Om det behövs, säger man ifrån precis som jag beskriver ovan.

Lär dig läsa din hund,
så ni kan kommunicera!!
Svara din hund,
så hon inte känner sig ensam och otrygg.
❤

Bild: Bobby undrar om han kan få en godis, när han sitter så fint 😉

17/09/2021

Den kloka hundbeteendevetaren Alexandra Ortega gör ni bäst i att lyssna på, och följa på Instagram, Dogs of Pegasus ⭐

04/09/2021

04/09/2021

Nya visitkort 👍

06/08/2021

04/08/2021

Har ni skaffat en kattunge och undrar hur ni bäst ska hjälpa hund och katt att bli vänner?

Jag hjälper er och erbjuder hembesök för att kunna läsa av era djurs beteende och behov.

Jag erbjuder även katt-träning med hundvana katter inför kattköp!!

På bilden: Akilles blir intensivt uppvaktad av Rödstrump.

04/08/2021

Är din hund en kattjagare?
Har ni en grannkatt som får hunden att gå bananas?
Funderar ni på att skaffa katt?
Jag hjälper er att kontrollera hundens upphetsning samt erbjuder katt-träning med hundvana katter 👍

950kr (inkl moms) på faktura.
60-90 min.

Vi ses hos mig i Kärrtorp, söder om Stockholm, för en promenad i skogen där jag utvärderar hundens grundläge samt er kontakt och ert samarbete.
Sen går vi in till mina katter och jag läser av hundens reaktioner. Ni får råd och övningar med er hem och vi gör en plan hur vi går vidare 👍

0703-824660
[email protected]