29/09/2024
Reflektion kring rallylydnad
Jag hade tänkt att placera texten på min "privata" IG först men det blev en artikel om detta så jag publicerar den här istället och ställer mig bakom detta som en hundtränare som jobbar med egen och andras hundar varje dag. Men låt oss börja i rätt ände.
Många säger är en enkel sport. Bra hundsport för den som vill testa att tävla. Enkelt att få med sig kvalificerande resultat. Jag har också tyckt detta - fram tills jag fick Uno.
Han är en hund som vill läsa av allt, ha koll på allt ( i honom) som har en del (som växt med åren faktiskt) men som ändå är av rasen han är. En självständig ras som är avlad för att göra sitt jobb någonstans i närheten av människan men inte direkt MED människan på ett sätt som många hundsporterna kräver. Han har million viljor som krockar i honom samtidigt och den största viljan av allt är att ha riktigt roligt. Han tycker väldigt mycket är väldigt roligt vilket resulterar i att han faktiskt kan växla mitt i uppgiften för att han ser att något annat är roligare ur hans perspektiv. När han hittat något mer spännande och sticker dit (han har väldigt svårt för - något vi jobbar mycket med i alla sammanhang) kommer han på att det troligen inte uppskattas så mycket av matte, då aktiverar han den delen av hjärnan (eller övrig kropp) som bryr sig om vad matte tycker. Han kommer tillbaka så snart han kommer på sig själv att han saknar sin "andra halva" 😉 När han kommer in inom en viss radie från mig vill han checka av om jag är arg eller glad och huruvida vi kan fortsätta ha kul tillsammans eller om han istället ska på annat eget.
Ja, det enklaste vore att aldrig låta honom sticka men nu är det så att det hänt, det hänt alldeles för många gånger och det där med att hindra honom från början hade varit en näst intill omöjlig uppgift utan bestraffningar med den perfekta tajmingen för att blockera hans chanser att göra "fel". Ja, det var helt enkelt lite för mycket för oss när han var yngre och det blev som det blev. Och i hans fel hade bestraffningen behövt vara så pass kraftig att han verkligen inte skulle fortsätta med det han gjorde innan. Men utan att ha bestående men i andra sammanhang... Helt enkelt lite svårjobbat projekt för den som vill jobba etiskt, med hänsyn till djurets behov mm. Så även matte behövde lära sig en del som hon inte kunde. Hade jag fått Uno idag hade det troligen gått bättre. Eller inte...
En annan människa, med en annan personlighet och annat liv hade kunnat forma honom på ett annat sätt från början men våra förutsättningar är som de är. Jag tränar och jag lär mig, jag gör mina misstag och jag får ta konsekvenserna av dessa. En av konsekvenserna visar sig på plan när vi kör rally.
Han vill blidka mig samtidigt som han vill ha koll på allt, samtidigt som han vill förstå varenda liten grej på banan och varenda liten grej i omgivningen, och... ja, ni förstår. Jag blir stressad själv av att bara läsa det här. Och i rallyn händer det otroligt mycket på en otrolig kort tid. En annan hundindivid med större benägenhet av att jobba MED och FÖR människan hade nog kunnat förlita sig på människans omdöme lite mer men en schnauzer (och liknande hundtyper) har inte riktigt det i sig, att lita på människans omdöme. Schnauzern vet ju bättre 😛
Rally skapar konflikter hos oss. Mina ambitioner. Unos lekfullhet. Våra gemensamma problem i min (o)tydlighet vs hur han svarar på detta. Hans naturliga benägenhet att välja det som för stunden gynnar honom. Mitt kontrollbehov vs hans kontrollbehov. Och lägg till att på en rallybana händer så extremt mycket på så kort tid där både hunden och människan ska sålla, prioritera, välja ut eller "sudda bort"... Det är kommando, det är beröm, det är fotgående, det är skyltar, det är koner, det är närarbete vid föraren och det är distansarbete längre bort - men inte tillräckligt långt bort för att hunden ska kunna sträcka på benen i full fart och få utlopp för det utan att den tvingas tillbaka till närarbete på en millisekund… Rallylydnad är ALLT ANNAT än enkel!
Med facit i hand hade jag inte börjat med rally med min valp, faktiskt. Inte med den valpen. En klok schnauzeruppfödare och rallyfantast har sagt till mig att hon inte rekommenderar rally som "inkörsport" till andra hundsporter för schnauzrar just för att det ofta är för mycket för dom när de är riktigt unga. En schnauzer kan behöva mogna till i kropp och knopp och få en klarare bild av de olika rollerna och funktionerna hundar och människor har i olika situationer för att kunna ta till sig all info som kommer på en rallybana.
Såklart finns det individuella skillnader. Ibland är en lugnare hund en enklare hund, i alla fall i rallyn. Lugnare individer förekommer ju också hos schnauzern men betoningen borde ligga på "individer".
Jag var funkis på en tävling inom en sport jag aldrig varit aktiv i. I samtal med en av de tävlande kom en ny insikt för mig fram och detta har jag verkligen tänkt till i förhållande till vad som händer mellan mig och Uno inom rallyn. Det leder mig på rätt spår men vägen till målet är fortfarande extremt lång och svår.
Det kommande årets projekt som handlar just om rallylydnad i vårt fall handlar om att städa bort otydligheter, lära mig att hantera mina känslor på ett bättre sätt (jag har blivit bättre men slutmålet känns evigheter bort!), lära mig växla mellan olika röstlägen för att hjälpa Uno att förstå vad det är jag vill och hur jag vill ha det så att han i sin tur har det han behöver för att utföra uppgiften korrekt och utan frustration. Att lära mig att klämma in momentförberedelser som är så viktiga för honom som individ in i banorna med 3-5m avstånd mellan momenten (yeah, try that! ni som inte tränar rally och som tycker det är en enkel sport 😉) - för det är det han behöver. Strike brydde sig inte riktigt, han kändes alltid redo för uppgiften och jag kunde vara slarvig utan att det visade sig på honom - för han hade en arbetsmoral out of this world och en känsla inombords som lät honom fokusera på arbetet utan att störas så mycket av allt omkring - medan Uno försöker tolka varenda millimeter av mig, banan, skyltarna, konerna, hindren mm. och det gör att han har svårare att bara förlita sig på en sak, varken sin inre ro eller att bara följa "ledaren".
Du får den hunden du behöver, sägs det och jag förstår precis vad som menas med detta.
Litet tack ville jag skicka ut till folk som lett mig på rätt bana på senare tid (ibland utan ens att veta om det själva):
Elena http://www.bastadog.dk/ BASTA Hundeskole
Jonna https://vallviljans.weebly.com/ Kennel Vallviljans
Marta med flera samtal och messengerkonversationer kring våra tränings- och tävlingsfilmer
Emma https://www.hundreda.se/ Hundreda med RallyPORTALEN
Hannah https://leahs.se/ Leahs f***r & sport
och senast igår Eva :-)