06/09/2024
Låt oss ha en liten biologilektion!
Vad händer egentligen hos hunden vid en obehaglig situation? Tycker ni ibland att hunden bara är löjlig eller finns det logiska förklaringar?
Låt oss börja med grunderna. Alla däggdjur har ett liknande nervsystem som består av olika delar.
Centrala nervsystemet består av hjärna och ryggmärg. Hjärnan är the big boss i systemet och den som talar om vad som ska ske. Ryggmärgen är dess högra hand men är också kapabel till att ta egna beslut (reflexer).
Perifera nervsystemet består av allt annat som hör nervsystemet till. Dels finns det den del som individen kan kontrolla själv med viljan, de motoriska nervsystemet men sen finns också den del som inte går och kontrollera, nämligen det autonoma nervsystemet. Tillsammans bildar dessa två de som kallas de somatiska nervsystemet.
Låt oss fokusera på det autonoma nervsystemet. Detta system är nämligen i sin tur uppdelad på två delar, det parasympatiska och sympatiska nervsystemet. Dessa två arbetar ständigt för att upprätta balans och harmoni. De är varandras antagonister som de kallas.
Det parasympatiska nervsystemet är kroppens broms. Den ser till att muskler är avslappnade, hjärtat slår i lugn takt, andningen är avslappnad och magtarmsystemet fungerar som det ska.
Det sympatiska nervsystemet ser till att kroppen gör sig redo för att hantera obehagliga situationer, dvs den förbereder kroppen för att fäkta eller fly. Hjärtfrekvensen ökar, muskler spänner sig, luftrören vidgas och vakenheten ökar. Den måste vara redo helt enkelt.
Så vad händer egentligen rent fysiologiskt hos hunden när den utsätts för något obehagligt? Jo, det sympatiska nervsystemet kommer kicka in. Och som jag skrev ovan tillhör det sympatiska nervsystemet det autonoma nervsystemet, dvs detta är icke viljestyrt.
Efter en obehaglig Situation ska då det parasympatiska nervsystemet kicka in och göra sitt jobb och se till att kroppen kommer i ett avslappnat, balanserat och harmoniskt läge igen. Ibland är det dock så att det parasympatiska nervsystemet inte riktigt får en chans att utföra just det den är bäst på. Det sympatiska nervsystemet tycker att den ska bestämma helt enkelt. Detta innebär i praktiken att hunden stannar kvar i en upplevelse av stress och detta har givetvis konsekvenser.
Men låt oss bena ner detta lite till. Det finns nämligen en viktig komponent i detta trassel, nämligen amygdalan. Denna lilla rackare är den som skapar känslominnen. Hundar har ett välidgt bra känslominne, både sensoriskt och episodiskt. Amygdalan råkar bo granne med thalamus som fungerar som hjärnans omkopplingsstation. Detta innebär att vid en obehaglig situation kan thalamus skvallra om detta till amygdalan och starta en process väldigt snabbt som baseras på tidigare känslominnen. Detta kallas den låga vägen. Den höga vägen innebär att thalamus istället skickar informationen till pannloben. Pannloben är lite mer rationell och kan fatta lite mer kloka beslut.
Så nu har vi gått igenom lite olika system i kroppen så låt oss gå igenom detta steg för steg.
1. Hunden utsätts för en obehaglig situation.
2. Hundens sinnen kommer skicka signaler. Känslominnet avgör vilken grad av respons (ni minns den där dramatiska amygdalan?)
4. Sympatiska nervsystemet kickar in och gör sitt jobb.
5. När faran är över kickar det Parasympatiska nervsystemet in och får nu göra sitt jobb.
Allt detta sker återigen per automatik.
Som jag nämnde ovan kan det ibland bli lite tjafs mellan de sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Här gäller det att vi som hundens stora trygghet går in och ser till att hjälpa det parasympatiska nervsystemet om det behövs, för de systemet är ju vår bästa vän. Och bästa vänner ska man vara rädd om.
Vad är konsekvenserna av att det parasympatiska nervsystemet inte får göra sitt jobb då? Ja då har vi det som kallas långtidsstress. Långtidsstress innebär rent fysiologiskt att nervsystemet är obalanserat. Detta har både psykiska och fysiologiska konsekvenser. Hunden kan få enormt mycket lättare att reagera på olika stimuli och i värsta fall reagerar den nu på sånt som innan inte va ett problem. Den har svårt att komma till ro och få ordentligt med sömn, den kan få problem med magtarmkanalen och konstant spända muskler.
Så summering av denna biologilektion då! Nej, din hund är inte löjlig, den är bara lite osams med sitt nervsystem. Hjälp hunden när det behövs, ni är dess (eller ska iaf vara) trygga punkt och stöd.
