13/02/2025
Tänkvärt! Läs och begrunda...
✨️Att låta sin hund vara hund - Befrielsen i att sänka kraven.✨️
Sitt, ligg, stanna! Ta inte saker från bordet, jaga inte katten, nej inte hoppa, kom när jag ropar, nej inte slicka, sluta lukta där, nej du får inte hälsa...
För de flesta hundar är listan lång på vad de ska göra och framför allt vad de INTE ska göra, hur de ska bete sig, när, vart och hur mycket. Vi försöker ofta få hunden att passa vår och samhällets bild av "en bra hund". Men det vi begär av hunden är för den många gånger väldigt motsägelsefullt, onaturligt och det är sällan något som kommer varken lätt eller självmant.
I ett tidigare inlägg skrev jag om det själviska i att ha hund då vi så ofta skaffar hund, inte för att vi älskar hundens alla naturliga beteenden och egenskaper, utan för att vi gillar tanken på den hund vi kommer forma och träna hunden till att bli och vara.
Att träna sin hund är ju i grunden en bra sak så länge träningen sker så etiskt som möjligt (genom metoder grundade i positiv förstärkning), men det är viktigt att tänka på vad, hur och varför vi tränar.
Jag vill inte ha en robot.. måste hunden verkligen gå fot hela promenaden eller alltid be om allting genom att sitta fint? Kan det inte räcka med "hey, slit inte armen ur led" och en lugn sinnesstämning?
Kanske borde vi själva också jobba på att bli lite mer tillåtande för naturliga beteenden som inte har några direkta risker...
Problemet som jag ser det är att när vi har höga eller många förväntningar på vår hund, vad den ska klara nu och vart vi vill komma, är risken stor att vi hamnar i en spiral av nej-sägande och tillrättavisningar då vi känner press. Detta tär på relationen...
Har vi höga/många förväntningar och krav på något kommer vi bli besvikna, frustrerade eller arga om dessa inte efterlevs.
Vi känner oss då lätt berättigade till att utdela korrigeringar, visa hunden vårat missnöje och bli arga. "Hunden VET ju att det där var fel" eller "hunden måste lära sig att sådär gör vi inte!"...
Första gången jag blev arg på Kenai och visade med röst och kroppsspråk var hela 8 månader efter att han kom till mig. Just där och då kändes det ju vettigt, men var egentligen helt orättvist och obefogat.
Ni vet när det blir sådär misstänksamt tyst? Jag stod i köket men gick in till vardagsrummet, där står Kenai med bakbenen i soffan, frambenen på soffbordet och huvudet i matlådan som jag hade lämnat... Jag blev arg. Detta är inget jag är stolt över eller något jag borde ha blivit, det var mitt gamla tankesätt som kom fram när jag redan hade en dålig dag.
Varför blev jag så arg? Jo jag hade för höga förväntningar och var inte beredd på det nya beteendet. I 8 månader hade det ju gått bra att lämna saker på soffbordet så jag såg det som självklart, något vi båda förstod liksom. Jag hade uppenbarligen fel.
Skötte han det utmärkt i 8 månader? Ja. Men hade jag rätt att ha den förväntningen på honom? Nej.
Hundar födosöker samt är opportunister av naturen och jag hade aldrig aktivt tränat på att Kenai skulle låta bli saker på soffbordet.
Hade jag där haft realistiska förväntningar hade jag inte blivit arg, förmodligen hade det heller aldrig ens hänt då jag antingen hade plockat undan maten eller aktivt tränat det hela. Jag hade helt enkelt bara blivit bekväm... Kanske hade vi en överenskommelse (eller snarare en vana av att strunta i soffbordet) men vi hade innan detta varit på besök hos familjen en tid, där fanns inga låga soffbord med goda saker så väl hemma igen var detta "nytt" och intressant.
Arg på min valp/unghund för första gången på 8 månader...(om vi nu bortser från valp/unghunds bitande som kunde göra riktigt ONT, men det är en lite annan sak).
"Hur? " kanske ni tänker, hade jag haft en perfekt skötsam valp? Nej verkligen inte! Både det ena och andra har blivit söndertuggat, tassar har kommit upp på bänkar och bord, äckliga saker har ätits och andra fullt naturliga beteenden för en hund har uppkommit och glatt visats.
Mina krav och förväntningar har dock alltid varit enkla - så länge det du gör inte är skadligt för eller riskerar skada på dig själv eller andra, och det inte är extremt jobbigt för mig, dig själv eller andra, så låter jag dig hållas.
Och..allt hunden gör är naturligt och för hunden självklart, blir något fel eller är något jobbigt är det mig ansvaret ligger på att lära ut, träna och visa vad som lönar sig. Så jag har inget att bli arg på annat än mig själv om valpen tex tuggar sönder min varmvattenflaska eller tar mat från soffbordet. Jag borde ha vetat bättre, kontrollerat omgivningen eller tränat på/inför det hela.
Sedan har jag alltid (med nuvarande hunden) haft tänket att, ja det jag ser nu är ett beteende, beteenden kan vi alltid jobba på, låt oss se hur det utvecklas innan vi gör en stor grej av det hela. Vi har tid.
När vi kan sänka kraven och förväntningarna på att hunden eller valpen vi skaffar ska bete sig på ett annat sätt än just en hund/valp försvinner så mycket av anledningarna till att bli arg på hunden. Det är hos oss det ligger. Och även om vi tränat på att hunden inte ska skälla eller ta mat, kan vi verkligen bli arga om hunden skulle göra det ändå? Det är ju fortfarande det naturliga för hunden...
Att hålla fast vid detta tankesätt kan ibland vara utmanande. Speciellt om vi inte mår bra, känner stress eller behov av kontroll, så ökar lätt irritationen. Mår vi inte bra vill vi ofta återfå en känsla av kontroll och det går lätt ut över hunden och kan fort bli en negativ spiral.
När vi ställer oss frågan "varför blir jag så triggad av min hunds naturliga beteende/att min hund beter sig som en hund?" Finner vi ofta att svaret ligger hos oss själva och är en hint om känslor, tankar och synsätt som vi faktiskt kanske skulle vinna på att jobba lite med. Gå in med nyfikenhet och se detta som en möjlighet att utvecklas!
För är det verkligen schysst att förvänta oss att hunden ska bete sig på ett annat sätt än just en hund och låta den ta smällen för att vi har svårt att reglera våra känslor och förväntningar? Speciellt om vi inte lagt ned tillräckligt mycket tid på att faktist lära hunden vad som lönar sig istället...?💛
Modern hundträning i Helsingborgsområdet Modern hundträning i Helsingborgsområdet. Vi arbetar med lugna och positiva metoder utan ryck och bråk!
