Eros, Född ( Born ) 2011-05-02 as a Male
11/01/2024
💓🌹🐈
”LÅT DEN SOMNA IN! DEN LIDER JU!”
Jag kommer bemöta detta en gång för alla.
Jag har jobbat ideellt med att rädda katter i 8 år. Det är inte så mycket jämfört med andra katträddare, men jag har varit hos veterinären fler gånger än merparten djurägare kommer vara under hela sin livstid.
Detta gör mig absolut inte allvetande. Jag saknar medicinsk utbildning. Men jag har erfarenhet. Jag har lärt mig den hårda vägen att vara kritisk; mot såväl veterinärer som mig själv. Jag sväljer inte allt veterinären säger med hull och hår, jag väger ofta in andras kunskap så väl som min egen erfarenhet. Visst har jag stort förtroende för de veterinärer jag jobbar nära, men det hindrar mig inte för att rådgöra med andra och få bekräftat att vi är på rätt spår.
Jag har begått misstag. Jag begår dem fortfarande. Jag lär mig av dem och gör bättre nästa gång. Jag vill verkligen utvecklas, lära mig mer och kunna fatta de rätta besluten. För djurens skull.
Vi omhändertar djur som ofta kommer från svåra förhållanden. De kan behöva vård och rehabilitering. Ja, det kan vara smärtsamt. Ja, de kan må dåligt. Ja, det kan vara jättetufft för dem. Väljer vi att vårda dem om prognosen för tillfrisknande och ett värdigt liv är dålig? Nej. Gör vi det om prognosen för tillfrisknande och ett värdigt liv är god? Ja.
Vi kommer inte heller avliva en katt av ekonomiska skäl. Hur jävla tufft det än är stundvis, så kommer vi aldrig välja att sluta kämpa för en individ för att pengarna kunnat gå till någon annan. Om någon har problem med att våra prioriteringar gör att andra katter inte får hjälp, så är ni välkomna att starta en egen katträddarförening och rädda dem själva. Alla Sveriges hemlösa katter är lika lite vårt ansvar som någon annans. Vi har ingen skyldighet att hjälpa i stor kvantitet snarare än med kvalitet. Innebär det att man inte vill skänka pengar till oss så är lösningen simpel - skänk inte pengar till oss.
Jag har blivit sågad vid fotknölarna för att jag avlivat katter. Jag har också blivit, och blir ganska regelbundet och med anledning av detta skriver detta, kritiserad för att jag inte avlivar katter. Det blir fel hur vi än gör. Så vem ska man lyssna på?
Vi lyssnar på de som har kompetensen, utbildningen och skyldighet enligt lag att avbryta en behandling om den bryter mot djurskyddslagarna. De som faktiskt har djuret i fråga framför sig, och dess provsvar och journaler i handen.
Detta i kombination med sunt förnuft, erfarenhet och vårt egna kritiska tänkande.
Det är för mig häpnadsväckande hur personer på Facebook, som saknar ovan nämnda egenskaper, kan tro att deras bedömning väger tyngre än ett helt veterinärsteams bedömning av att djuret inte utsätts för onödigt lidande.
Jag börjar bli ganska less på att bemöta dessa kommentarer. De kommer oavsett om det gäller kattsnuva, ett brutet ben, en bukspottskörtelinflammation, en dålig tandstatus. Förr försökte jag bemöta dem diplomatiskt och pedagogiskt. Nu är det mer korthugget och ibland nästan passiv-aggressivt. På senaste har jag bara tagit bort dem helt, för vår egen sinnesfrids skull, för att diskussionerna eskalerar och tar energi av oss alla, för att kritiken är inte saklig - bara aggressiv. Men jag gillar inte begreppet censur, så hädanefter kommer jag bara hänvisa hit.
Det handlar inte om att man inte får kritisera vårt arbete. Nyanserade diskussioner är vitala för utveckling. Men då måste de vara sakliga och konstruktiva. Men vissa personer verkar inte ens hänga här för att stötta vårt arbete, utan gör sig endast hörda när de anser att vi plågar katterna genom att ge dem vård. Jag är färdig med att bemöta detta. Har man inte möjlighet att inflika något på ett sakligt, respektfullt och konstruktivt vis kan man faktiskt skita i att skänka pengar och bara skrolla vidare.
Vi har tillräckligt mycket att göra ideellt och på vår fritid för att inte vilja prioritera att gång på gång, oavsett åkomma eller diagnos, rättfärdiga beslut som fattas i samråd med veterinär.
(Bild på Astrid som hittades utmärglad och knappt kunde gå, då hon var gammal och multisjuk. Astrid gick inte att rädda.)
