17/04/2024
Att balansen och styrkan Àr viktig för bÄde hÀst och ryttare Àr nÄgot vi alla vet. Men hur viktig den Àr vill mÄnga inte inse.
En hÀst som stÄr i hagen lÀgger 60% av sin kroppsvikt fram. Sen sitter vi upp, och sÄ lÀgger vi vÄr tyngd felaktigt, vips (!) ⊠hÀsten har överlast deluxe fram om vi inte vet vart vi ska sitta, hur vi ska jobba med kontakten och hur vi bör arbeta med hÀsten.
Sen tycker vi det Àr mÀrkligt att vÄra hÀstar springer med huvudet rÀtt upp i luften, sparkar, stÀller sig fel, inte har rÀtt bjudning, blir halt, har si-leds problematik eller höftleder som skriker..
men varför? Hur mÄnga Àr helt bekvÀma med att sÀga sig ha kunskap i hÀsten anatomiska funktion (?) sÄ vi kan jobba hÀsten frÄn dessa problematiska oönskade defekter .. inte mÄnga.
Och det Ă€r inget fel alls gĂ€llande att sakna kunskapen, felet Ă€r nĂ€r man inte intresserar sig för att förstĂ„. Det Ă€r vĂ„r skyldighet nĂ€r vi valt att arbeta med dessa underbara djur đ©¶
Men sÄhÀr Àr det, nu ska stakets kÀrringen tala.
Om du inte kan rida din hÀst med en lÀtt kontakt i arbetstempo, i bÀrighet, med dina 3 balanspunkter i rÀtt position utan stress bör du inte hoppa en bana i tÀvlingstempo.
Det Àr fullstÀndigt omöjligt att en hÀst kan bÀra sig i vÀxel 4, och den inte bÀr sig lugnt i 2ans vÀxel.
Resultatet av att skynda förbi utbildningsskalan och att inte se hĂ€stens behov och kropp, samt ditt ansvar som ryttare att skapa en hĂ„llbar hĂ€st blir lite som nĂ€r Lotta pĂ„ BrĂ„kmakargatan, nĂ€r hon snor tant Bergs cykelâŠ. Det kommer gĂ„ och skogen, antingen med ryttaren eller hĂ€stens kropp.
Men lÄt oss fundera lite kring vissa smÄ saker som kan göra underverk.
- sitsen, den Àr grunden.
Balans, mittpunkt, rÀtt punkter i rÀtt position.
- handen, fram till bettet.
Handen ska vara en sensor, med en lÀtt kontakt.
NÀr den blir ett stumt stöd skapas en oÀrlig krökning i nacken, och den sÄkallade gÄ pÄ tygel formen Àr dessvÀrre inte vÀrt ett skit mer en problem om den inte kommer bakifrÄn och fram och stannar kvar trots att du lÀttar i kontakten. Eller sÄ Äker huvudet högt över log och hÀsten tappar det mesta förutom farten..
Gas - broms- höger - vÀnster Àr ett mÄste för att kunna manövra. Men detta i balans, egenbÀrighet och symmetri.
Varje gÄng handen blir balanscentrum och vi sitter pÄ sadeln istÀllet för i (!) blir mÄnga gÄnger stödet för hÄrt till bettet, och vi fixerar halsen (alltsÄ plockar bort hÀstens viktigaste balans del) och hÀstens bakben och bukmuskel slutar arbeta. Detta i sin tur skapar en störning i hoppningens fem faser.
Taxering - elevering - accelerering - baskulering - landning.
AlltsÄ, hoppar vi före hÀsten, eller efter, hÄller vi för hÄrt, gasar de sista 4 galoppen kan inte sprÄnget gÄ frÄn marken i balans och absolut inte skapa en balanserad landning.
Och detta lÄter ju sÄ himla enkelt, men det Àr det inte. Men det Àr enkelt att försöka förstÄ hÀstens signaler, för glöm inte bort hur korkad hÀsten Àr som i mÄngt och mycket accepterar usla arbetsförhÄllanden. En finare kollega finns inte.
Men om ni med hela ert hjÀrta försöker förbÀttra 2% av ridpasset varje gÄng ni sitter i sadeln, dÄ kommer 100% av passet vara bÀttre om ett Är.
Och en annan liten sak.
HÀsten mÄste ha en egen avslappnad bÀrighet för att fysiskt kunna vara framme för skÀnkeln.
Och en hÀst som inte Àr framme för skÀnkeln kommer den aldrig ta en förhÄllning korrekt.
Analysera, kÀnn, koppla pÄ era sinnen och tÀnk.
Ingen hÀst vill stressa, stanna, riva eller fly. Det Àr vi som skapar hÀstens beteende, beteendet Àr bara ett svar pÄ vad vi förmedlar nerÄt i sadeln, eller smÀrta.
(Undantag finns sĂ„klart, men majoriteten av alla hĂ€star Ă€r inte ett undantag) đâš
Alla hÀstar Àr vÀrda en god ridning i glÀdje och nyfikenhet. Inte i stress som lÀtt skapar smÀrta.
Det var allt för denna gÄngen.
Och trots att jag varken Ă€r hippolog, eller bokstavstrĂ€nare kĂ€nner jag mig bekvĂ€m med att jobba för att alla mina elever ska förstĂ„, kĂ€mpa och vara kompetenta pĂ„ helheten kring deras vĂ€n! â€ïž
